Men nästan ett årtionde efter 9/11 har tidsandan svängt igen och det finns starka tecken på att debatten om medborgarrätt och övervakningssamhället är på väg att bli centrala frågor i hela västvärlden. Lagstiftningsmaskineriet rör sig långsamt och det tar år innan en ny policy har införts i form av nya säkerhetsåtgärder vilka faktiskt påverkar människors dagliga liv. Samtidigt som minnet av 9/11 bleknar bort införs nu ett stort antal övervakningslagar med hänvisning till nationell säkerhet, exempelvis avlyssning av internettrafik och lagring av trafikdata som telefonsamtal, SMS och eposttrafik.

Reaktionen mot den allt mer påträngande övervakningsstaten är starkast bland Nätgenerationen. Vad som eldar på motståndet ännu mer är att denna generation fruktar att dessa nya övervakningssystem ska få användas av copyrightlobbyn för att jaga fildelare. Dessa fildelare tycker inte att det de gör är brottsligt. Detta är en generation som lever stora delar av sitt sociala liv på nätet. De reagerar starkt på ens misstanken att deras privata meddelanden kan avlyssnas av dolda hemlighetsfulla säkerhetsmyndigheter. Och skandaler med hemliga myndighetsdatabaser som av misstag hamnat på avvägar bidrar inte till att öka förtroendet.

I en del länder har denna reaktion redan lett till kraftiga protester. I Sverige skapade kontroverserna kring FRA-lagen under 2008 parlamentariskt kaos, gatuprotester och dominerade media i månader innan regeringen gjorde en taktisk reträtt.

Kampanjen mot FRA-lagen är en fallstudie för hur motståndet mot övervakningssamhället kan komma att utvecklas i andra länder. Motståndet initierades av bloggosfären och fick stöd från vitt skilda grupper i samhället. I valet till EU-parlamentet i juni 2009 hjälpte denna kontrovers Piratpartiet att få 7,1 procent av rösterna och bli invalt i Bryssel. (Piratpartiet ska inte ses som den politiska grenen av mjukvaru- och musikpirater. Frågan om privatliv och rättsstat var avsevärt viktigare för de flesta väljare än fildelning.)

I kampanjen mot FRA-lagen misstänkte fildelarna att ökad övervakning skulle användas för att samla bevis mot dessa. Homosexuella som inte ville få sin sexuella läggning avslöjad fruktade att information om detta skulle läcka. Samma sak gällde för de som kommunicerade med oppositionella i diktaturstater. De som ville hålla sin porrsurfning hemlig eller använde nätet för att vara otrogna hade sina egna skäl. Miljögrupper och vänsteraktivister var kritiska mot misstankar om att det spionbyråkratiska komplexet hade för intima band med militärindustrin, GMO-företag och andra kontroversiella storföretag. Kändisar fruktade att skandalpressen skulle betala tillräckligt mycket för att muta någon övervakningsbyråkrat. Medborgarrättsaktivister var mot detta som en ren principfråga.

Nya övervakningslagar är på väg och protesterna har potentialen att explodera i media i fler länder. I Tyskland samlade gatuprotester upp till 8000 personer under banderollen ”Frihet, inte Fruktan”. Ett annat land där denna fråga kan bli mycket stor är Storbritannien där utvecklingen mot en övervakningsstat redan har går mycket långt.

Säkerhetsmyndigheterna och polisen har fått rätt att installera spionprogram på folks datorer och det finns planer på att övervaka befolkningens förflyttningar genom att positionera deras mobiltelefoner i realtid. Tulltjänstemän i USA och Storbritannien har redan fått befogenheter att inspektera och kopiera allt innehåll i passagerares laptops, MP3-spelare och mobiltelefoner i ”kriget mot terrorismen”. Samtidigt har man lättat på de juridiska begränsningarna för möjligheterna att använda antiterrorlagar och dessa lagar kan ibland användas utan domstolsorder eller skälig misstanke.

EU direktivet om trafikdatalagring kräver att teleoperatörer lagrar uppgifter om trafikdata (men inte innehåll) i upp till två år och håller dessa uppgifter tillgängliga för polisen. Ett annat EU direktiv (IPRED) ger upphovsrättsorganisationerna rätt att begära ut fildelares IP-adresser från internetoperatörerna.

Ett nytt internationellt fördrag mot piratkopiering (ACTA), har skapat kontroverser för planer på att ge tullmyndigheterna rätt att rutinmässigt inspektera passagerares datorer och MP3-spelare. Hemlighetsmakeriet som omger ACTA-förhandlingarna ökar naturligtvis kontroversen.

Dessutom finns det EU-förslag som drivits fram av Frankrike om att stänga av fildelare från nätet som straff för fildelning. Förbudet är tänkt att vara ett administrativt beslut av operatören/rättighetsinnehavarna som inte går att överklaga i domstol. Förslaget avvisades av EU-parlamentet i april 2008 och igen under en omröstning kring telekompaketet i oktober. Under 2009 har det introducerat igen med Medinarapporten. Efter en tumultartat omröstning i Parlamentet i maj vägrade parlamentet att godkänna hela telekompaketet pga av detta och paketet är nu tillbakasänt till EUs ministerråd för kompromissförhandlingar.

För att sammanfatta, om en kritisk punkt nås i den offentliga debatten så att agendan skiftar från rädsla för terrorister till rädsla för ett Orwellskt 1984-samhälle så har tabloiderna allt detta och mycket mer att skriva om.

Teleoperatörerna hamnar i en besvärlig situation eftersom det är de som måste implementera dessa övervakningssystem. Många telekombolag har ett eget intresse av att utnyttja och förädla alla de rika och högkvalitativa kunddata de redan kontrollerar. Men samlar de själva in och analyserar mer data finns det mer för myndigheterna att begära in. Om användarna fruktar att informationen kommer att vändas mot de själva på grund av att operatörerna är för fega inför påtryckningar från copyright-lobbyn eller hemliga säkerhetsbyråkratier tappar operatörerna kundernas förtroende.

På samma sätt som Google har lobbat för nätneutralitet behöver teleoperatörerna öka sina lobbyinsatser och göra vad de kan för att motarbeta denna utveckling. Genom att pröva nya lagar i domstolarna och föra oväsen i media kring detta sänder de ut ett budskap till kunderna om att de gör allt vad de kan för att skydda sina kunders integritet.

När Bushadministrationen under 2001 i hemlighet krävde att amerikanska teleoperatörer skulle samarbeta med NSA och genomföra en massiv telefonavlyssning, valde den lilla operatören Qwest att sätta hårt mot hårt och krävde en domstolsorder. Ingen sådan domstolsorder presenterades och när skandalen om olaglig avlyssning blev offentlig några år senare sågs Qwest som en hjälte.

Under den svenska FRA-kontroversen, gjorde alla svenska teleoperatörer ett gemensamt uttalande mot FRA-lagen. Detta ledde till att operatörerna inte drabbades av kritiken mot lagen. Telia har upprepade gånger sagt att de bara kommer att lämna ut information om sina kunder efter att de fått ett slutgiltigt domstolsbeslut, det vill säga i högsta domstolen.

Operatörerna behöver också se till att respekt för kundernas integritet ges prioritet i hela organisationen. De bör vara lika nitiska kring kundsekretress som bankerna. Inga fler skandaler med telekombolag som använder sina egna nät för att spionera på journalister eller sina egna anställda som de misstänker för att läcka information till pressen. Eventuella hemliga uppgörelser med spionbyråkratierna i den ”nationella säkerhetens namn” bör avvecklas snarast om de saknar lagstöd.

Om teleoperatörerna är transparenta om vad de åläggs att göra tror jag att de inte kommer att uppfattas som en del av en hotande övervakningsapparat.

Pingat på Intressant.