En förkortad verison av denna artikel har tidigare publicerats på Technorati Technology Channel.

Nu när Blackberry Playbook har släppts i USA och Kanada är det ganska uppenbart att RIM lägger byggstenarna för en framtida positionering av Playbook som en spelplattform, troligen i nästa modell. Efter att ha tittat igenom industrins kommentarer samt produkttester [...]]]>

Blackberry Playbook

En förkortad verison av denna artikel har tidigare publicerats
på Technorati Technology Channel.

Nu när Blackberry Playbook har släppts i USA och Kanada är det ganska uppenbart att RIM lägger byggstenarna för en framtida positionering av Playbook som en spelplattform, troligen i nästa modell. Efter att ha tittat igenom industrins kommentarer samt produkttester de senaste veckorna verkar det som att de flesta har förbisett denna koppling.

Läsplattan Playbook fick ett blandat mottagande när den släpptes den 19 april. De flesta recensenter gillade den snabba dubbelkärniga processorn, den strama designen, det utmärkta stereoljudet och den skarpa HD-videon. Men de var missnöjda med den buggiga mjukvaran och bristen på appar. En annan sak de ogillade var att man måste koppla upp sig med en Blackberrytelefon för att komma åt e-post, kalender osv. Den mest genomarbetade recensionerna finns här, här, här och här. Intrycket av Playbook är av en ofärdig produkt som släpptes för tidigt, även om RIM lovar kommande gratis uppgraderingar av mjukvaran.

Kritiken är befogad, men RIM positionerar uppenbarligen Playbook mot företagsmarknaden i denna första iteration. Playbook har bara WiFi och för att nå mobilnäten eller komma åt din epost måste man etablera en Bluetoothbrygga till din Blackberry smartphone. Företagets epost kommer fortfarande att ligga kvar i telefonen, med dess höga inbyggda säkerhet. Om uppkopplingen går ner finns ingen känslig information kvar på läsplattan. På detta sätt undviker RIM komplexiteten av att behöva göra Playbook till en lika säker plattform som Blackberrys telefoner just nu. Ur en marknadsföringsperspektiv är det också rätt rent taktiskt att få läsplattan accepterad som en tråkig företagsprodukt innan man ger sig in på en spelstrategi.

Det finns ett antal indikationer på att Playbook är designad för att bli en spelplattform. Det nya operativsystemet QNX som RIM köpte förra året är ett snabbt och väldigt stabilt realtids-OS. I inbyggda system där stabilitet är viktigt som i bilar, satelliter, militären, med-tech och industriell utrustning är QNX en etablerad marknadsledare. QNX kan lätt konkurrerar med Android, iOS och WP7 i termer av råprestanda. Och på Blackberrys utvecklarkonferens i höstat sa QNX grundare Dan Dodge att ”Playbook kommer at bli en otrolig spelplattform för spelkonstruktörer”. En av RIMs toppchefer kallade den för en ”partymaskin”.

RIMs designbeslut att utrusta Playbook med bra ljud, HD-video och en snabb dubbelkärnig processor passar också in i denna strategi. Ett annat tecken på RIMs starka engagemang är den nyligen annonserade alliansen med de två mobila cross-plattform spelmotorföretagen Ideaworks och Unity. Stöd för QNX utvecklas nu. Detta gör det lätt att snabbt porta de 100-tals spelappar som använder Ideaworks SDK att komma in i Playbooks ekossystem.

Så fort Ideaworks har lagt till QNX till sitt C++ cross-plattform verktyg (Airplay SDK) förväntar jag mig intensiv aktivet bakom kulisserna följd av en högljudd lansering av hundratals snabba spel som körs på native kod när RIM släpper nästa modell av Playbook. Och jag tror inte det är en slump att RIM har valt namnet Playbook.

Under en tid har det varit populärt att racka ner på RIM och Blackberry bland tyckare i industrin. Deras eftersläpande marknadsandelar har setts om bevis för att det bara är en tidsfråga innan Blackberry är en död platform. Men underskatta inte RIM.

Med QNX och det nyligen förvärvade svenska företaget TAT’s UI-ramverk sätter de ihop en excellent teknisk plattform. Allt RIM behöver är vägar för att kunna migrera appar in i sitt ekosystem. Det är uppenbart att det är högprioriterat för RIM att attrahera appar och de har valt att hålla så många migrationsvägar öppna som möjligt till sin nya plattform. QNX på Playbook stödjer både Flash AIR och appspelare i en sandbox för Blackberry Java och Android 2.3 appar. Det stödjer också cross-plattformverktygen WebWorks (för HTML5/JavaScript), Airplay SDK och Unity 3 (för C++ spel) och native SDK (för C++). Förutsätt att kommande smartphones från Blackberry blir utrustade på ett liknande sätt.

En annan av RIMs styrkor är det starka fotfästet I två attraktiva marknadssegment: företagsanvändare och ungdomsmarknaden (16-25 år), även om RIM inte är närvarande på alla geografiska marknader.

RIMs styrka på företagsmarknaden bygger på deras sömlösa integration av säker e-post medan ungdomsmarknaden drivs av nätverkseffekter från IM appen BBM (Blackberry Messenger). På marknader som Storbritannien och Indonesien där BBM har nått kritisk massa har den blivit ett måste i detta marknadssegment. BBM har till och med överträffat populariteten hos SMS på ungdomsmarknaden. Du måste ha en Blackberry för att komma in i BBM-meddelande nätverken.

Det är ett logiskt steg att lyfta upp spelappar till ett högprioriterat område. Det gör det möjligt för RIM att attrahera den nödvändiga kritiska massan i ungdomssegmentet i länder där Blackberry’s position är svag idag. Det kanske är syftet med Playbooks mindre formfaktor (lägre vikt, 7-tumsskärm istället för 10-tums hos konkurrenterna) att göra det lättare för tonåringar at bära med sig plattan. Även om spelplattformsstrategin är hållbar i sig kanske den bara är ett medel för att få ut den verkliga killer appen för Blackberry – BBM.

Pingat på Intressant.

Det verkar som att de verkligen fått till det, även om jag redan kan höra kritiken från nätlägret: Försök inte replikera ett döende format, prylar med en funktion begränsar användarnas gränslösa valmöjligheter och kommer att avvisas, gammelmedia är [...]]]> Bonnier R&D har utvecklat en koncept-läsplatta för tidskrifter som fått avsevärd medieuppmärksamhet (visas i en video-demo nedan).

Det verkar som att de verkligen fått till det, även om jag redan kan höra kritiken från nätlägret: Försök inte replikera ett döende format, prylar med en funktion begränsar användarnas gränslösa valmöjligheter och kommer att avvisas, gammelmedia är död, en RSS-feed är mycket bättre, var är Facebook integrationen, var är alla länkar, jag vill ha radio, det skulle vara cool med konsolspel, och så vidare.

Min tolkning av videon och kommentarerna från utvecklarna är att poängen med läsplattan just är att skapa den visuella upplevelsen av ett exklusivt livsstilsmagasin.

Om detta är deras mål har de fått upp spåret på något viktigt. I en värld som domineras av chat och tjatter, en brandslang av information overload, skräpskvaller om kändisar och snabb slarvig nyhetsrapportering finns det en marknad för den motsatta nischen. När du läser en tidskrift når du sista sidan, är klar, och känner tillfredställelsen av att ha avslutat något. Det händer aldrig med en RSS-feed.

Det finns åtskilliga människor som fortfarande njuter av en lugn minimalistisk estetisk upplevelse. En väl sammanhållen berättelse, superb kontroll över det skrivna språket, intressanta fakta, övertygande argument och vackra foton är fortfarande något som uppskattas.

I en tidskrift tvingar begränsningen av utrymme och det förbestämda formatet fram fokusering och koncentration. Detta är bra för både kvalitet och kreativitet, titta bara på de strikta reglerna för klassisk poesi eller begränsningen till 140 tecken i Twitter.

Om Mag+ designas med kristallklara färger och utmärkt läsbarhet kommer det att genomsyra de tidskrifter du läser på läsplattan med en känsla av kvalitet och angelägenhet som förloras på webben där allting är ett klick bort.

Ju mindre desto bättre, jag kommer tydligt ihåg hur jag förväntansfullt öppnade Harvard Business Review när de sex utgåvorna/år kom under 1990-talet. När de fördubblade antalet utgåvor fick de problem att fylla varje nummer med viktiga artiklar. Att plöja igenom alla numren började kännas som en börda, och jag kommer ihåg hur HBR förlorade magin.

Mag+ läsaren kommer inte att förhindra ett blodbad bland de tryckta tidskrifterna. Den väg med uttunnade redaktionella budgetar och fallande hantverkskunnande som många magasin (och dagstidningar) tagit för att hålla uppe vinsterna kommer att avvisas av konsumenterna.

Men runt 20% av publikationerna har en chans att överleva. De magasin som vågar gå motsatt väg och öka sina redaktionella budgetar kan använda Mag+ som en distributionskanal för att nå sina betalande läsare. Tänk på National Geographic, Nature, the Economist, Condé Nast Traveller och Vogue som de tidskrifter du kommer att läsa på Mag+

Pingat på Intressant.