Tillverkarna av PC och Mac som de senaste två åren bestämt att användarna vill ha superreflekterande skärmar verkar helt ha missat att användarna är djupt splittrade om denna produktinnovation. Många älskar [...]]]> Trots årtionden av prat om att vara nära kunderna och miljonbudgetar för market research undrar jag hur mycket storföretagen inom Tech-sektorn förstår om sina kunder.

Tillverkarna av PC och Mac som de senaste två åren bestämt att användarna vill ha superreflekterande skärmar verkar helt ha missat att användarna är djupt splittrade om denna produktinnovation. Många älskar de blanka skärmarnas kontrastrika mättade färger men nästan lika många verkar avsky dessa skärmars stora nackdel – alla reflexer från den spegelblanka ytan.

Reflexer från fönster, spegelblank bildskärm

Superreflekterande skärmar utvecklades av Fujitsu och lanserades 2003 i Japan med varumärket CrystalView. Sony förde sen ut tekniken på massmarknaden under varumärket X-Brite och de andra stora tillverkarna följde efter. Dell med TrueLife, HP med BrightView, Toshiba med TruBright, Acer med CrystalBrite och Apple under sitt eget varumärke.

Fördelen med blanka skärmar är djupare svart, högre kontrast, mer intensivt mättade färger och skarpare bild. Använder man skärmen för DVD-filmer och spel och sitter i ett ganska mörkt rum är den avsevärt bättre än en traditionell matt skärm.

Den stora nackdelen är reflektionerna. Glaset i skärmen är högblankt och med datorn avstängd kan man lätt se sin egen spegelbild när man sitter framför skärmen. Taklampor, fönster och andra starka ljuskällor är mycket synliga om man inte vinklar skärmen så att de försvinner ut ur synfältet.

Tillverkarna har gjort dessa skärmar väldigt ljusstarka för att skärmens eget ljus ska dominera över reflektionerna. Den höga ljusstyrkan är ett problem i sig eftersom den tröttar ut ögonen. Utrymmet för att dra ner ljusstyrkan är begränsat eftersom de reflektioner som finns där hela tiden då blir ännu mer synliga. Ett annat problem är att damm och smutsfläckar syns väldigt tydligt på en blank reflekterande skärm. Om man kan vinkla om och flytta sin laptop för att slippa de värsta reflexerna fungerar den dock bra.

För företagsanvändare som sitter i upplysta kontor och arbetar med att läsa siffror och texter är matta skärmar det självklara valet. Trots den förment överlägsna bildkvaliteten har de blanka skärmarna även ratats av professionella fotografer och andra som arbetar med grafisk design. Orsaken är att skärmbilden ofta är bättre än i verkligheten. En bild som vid utskrift på papper har problem i färgbalans och annat kan se utmärkt ut när den visas med en blank skärm. Vill man vara säker på att ens bilder ser bra ut på alla typer av skärmar samt vid utskrift måste man justera bilderna med en matt skärm.

Diskussionerna i forum och på bloggar om dessa skärmar har varit häftiga, där anhängarna av matta respektive blanka skärmar har mycket starka åsikter om dessa. Några exempel är här, här, här och här. Jag har hittat några nätomröstningar, två där matta skärmar vinner och en där de blanka vinner. Uppenbarligen är användarna mycket splittrade om vilken skärmtyp de föredrar.

Även om de krävande användare som debatterar på nätforum bara är en minoritet av alla datorköpare finner jag det obegripligt att de stora tillverkarna missat denna opinion. Exempelvis har Dell, HP, Apple och de flesta andra tillverkare helt slutat att sälja laptops för konsumenter med matta skärmar. Vill man ha en matt skärm måste man köpa Dells eller HPs dyrare företagsdatorer. Förra året slutade Apple helt med matta skärmar, trots att deras mest lojala kundgrupper är fotografer och andra kreativa yrkesutövare med höga krav på färgåtergivning. Nyligen har de dock återintroducerat en matt 17-tums Macbook Pro.

Det verkar som att leverantörerna inte ens är medvetna om att detta är ett problem. Efter att ha gått Kungsgatan upp och ner och tittat i elektronikkedjornas butiker noterar jag att de inte ens försöker dölja problemet. Ingenstans hade de anpassat belysningen för att undvika starka reflexer. På Macoteket stod maskinerna uppradade bredvid ett fönster (istället för ut mot fönstret). I Computer Citys butik har HP hyrt in sig i den bästa delen av lokalen vid ingången och ställt upp sin största HP TouchSmart med pekskärm som blickfång. Om de placerat skärmen lodrätt skulle kunderna titta snett ner på skärmen och därmed störts mindre av reflektionerna från taklamporna (istället lutade skärmen lätt bakåt vilket fångade in så många reflexer som möjligt).

Många forumdebattörer (inklusive jag själv) säger att skärmtypen är direkt avgörande för vilken dator de kommer att köpa. Hallå! Gratis Customer Insight. Någon tillverkare som lyssnar?

Det som gör denna lilla fallstudie intressant är att den avslöjar hur företagens interna processer går fel. Det här är ett exempel på hur företagen inom Tech-sektorn är teknikdrivna på fel sätt. En industri som i årtionden varit helt inriktad på att öka råprestanda så fort som möjligt blir institutionellt blind för allt som bryter mot detta mönster. Man ser racet för ”bättre färger och konstrast” på samma sätt som konkurrensen för snabbare processor och större hårddisk. Mer måste alltid vara bättre. Att användarna tycker att faktorer som reflexer och ansträngda ögon är viktigare än råprestanda blir ovidkommande.

Företagens Market Research (alternativa termer: Customer Insight, Consumer Insight) har inte heller klarat av att radikalt sätta sig in i användarens mikrosituation. Om de verkligen kunnat placera sig själva i användarens roll och förstå dennes kontext skulle larmklockorna börjat ringa när produktcheferna ville införa superblanka skärmar för alla konsumentdatorer. Eller möjligen visste Customer Insight om detta men klarade inte av att göra sin röst hörd. I så fall ligger problemet i företagens internpolitik.

Pingat på Intressant.