Det verkar som att de verkligen fått till det, även om jag redan kan höra kritiken från nätlägret: Försök inte replikera ett döende format, prylar med en funktion begränsar användarnas gränslösa valmöjligheter och kommer att avvisas, gammelmedia är [...]]]> Bonnier R&D har utvecklat en koncept-läsplatta för tidskrifter som fått avsevärd medieuppmärksamhet (visas i en video-demo nedan).

Det verkar som att de verkligen fått till det, även om jag redan kan höra kritiken från nätlägret: Försök inte replikera ett döende format, prylar med en funktion begränsar användarnas gränslösa valmöjligheter och kommer att avvisas, gammelmedia är död, en RSS-feed är mycket bättre, var är Facebook integrationen, var är alla länkar, jag vill ha radio, det skulle vara cool med konsolspel, och så vidare.

Min tolkning av videon och kommentarerna från utvecklarna är att poängen med läsplattan just är att skapa den visuella upplevelsen av ett exklusivt livsstilsmagasin.

Om detta är deras mål har de fått upp spåret på något viktigt. I en värld som domineras av chat och tjatter, en brandslang av information overload, skräpskvaller om kändisar och snabb slarvig nyhetsrapportering finns det en marknad för den motsatta nischen. När du läser en tidskrift når du sista sidan, är klar, och känner tillfredställelsen av att ha avslutat något. Det händer aldrig med en RSS-feed.

Det finns åtskilliga människor som fortfarande njuter av en lugn minimalistisk estetisk upplevelse. En väl sammanhållen berättelse, superb kontroll över det skrivna språket, intressanta fakta, övertygande argument och vackra foton är fortfarande något som uppskattas.

I en tidskrift tvingar begränsningen av utrymme och det förbestämda formatet fram fokusering och koncentration. Detta är bra för både kvalitet och kreativitet, titta bara på de strikta reglerna för klassisk poesi eller begränsningen till 140 tecken i Twitter.

Om Mag+ designas med kristallklara färger och utmärkt läsbarhet kommer det att genomsyra de tidskrifter du läser på läsplattan med en känsla av kvalitet och angelägenhet som förloras på webben där allting är ett klick bort.

Ju mindre desto bättre, jag kommer tydligt ihåg hur jag förväntansfullt öppnade Harvard Business Review när de sex utgåvorna/år kom under 1990-talet. När de fördubblade antalet utgåvor fick de problem att fylla varje nummer med viktiga artiklar. Att plöja igenom alla numren började kännas som en börda, och jag kommer ihåg hur HBR förlorade magin.

Mag+ läsaren kommer inte att förhindra ett blodbad bland de tryckta tidskrifterna. Den väg med uttunnade redaktionella budgetar och fallande hantverkskunnande som många magasin (och dagstidningar) tagit för att hålla uppe vinsterna kommer att avvisas av konsumenterna.

Men runt 20% av publikationerna har en chans att överleva. De magasin som vågar gå motsatt väg och öka sina redaktionella budgetar kan använda Mag+ som en distributionskanal för att nå sina betalande läsare. Tänk på National Geographic, Nature, the Economist, Condé Nast Traveller och Vogue som de tidskrifter du kommer att läsa på Mag+

Pingat på Intressant.

Med över 300 miljoner unika besökare per månad, en siffra som [...]]]> Det är svårt att överskatta effekten av Facebook, jätten inom sociala media som skämtsamt kallats för dödstjärnan. Varje aktör inom internetsektorn – från mobiloperatörer till Amazon, Google och eBay – behöver en strategi för hur man ska relatera sig till och hantera konkurrensen från Facebook.

Med över 300 miljoner unika besökare per månad, en siffra som ständigt stiger är Facebook nu den fjärde största webbplatsen i världen. Tillväxten av användare har varit spektakulär. Under sex månader från november 2008 växte Facebook med 100 miljoner användare och tillväxten under ett år fram till april 2009 har varit 160 procent (källa: Comscore).

Under en typisk dag loggar 50 procent av användarna in. I genomsnitt har varje användare 130 vänner, varje månad laddas 2 miljarder foton upp och 2 miljarder enheter av innehåll (länkar, statusuppdateringar, osv) delas. Användarnas benägenhet att fastna och bli beroende av Facebook verkar vara mycket hög. Det finns en miljon utvecklare som arbetar med Facebook och över 250 externa applikationer har mer än en miljon användare per månad. Facebooks interface (API) kommer att bli nästa win32 interface.

Nokia, 3 och de flesta andra telefontillverkare håller på för fullt med att integrera Facebook i telefonerna. Att komma åt Facebook via mobilen har varit en av de få riktigt attraktiva applikationer som har fått massmarknaden att börja använda mobilt internet.

Andra sociala media förlorar nu stort mot Facebook. I Sverige har ungdoms-communityn Lunarstorm förlorat medlemmar i absoluta tal. MySpace och Second Life har förlorat sitt momentum och riskerar att bli marginaliserade på ett par års sikt. LinkedIn kan gå samma väg. Till och med MSN/Live.com har anledning att vara oroliga.

Om man jämför med MySpace (eller att starta en egen blogg) är inställningarna och valmöjligheterna avsevärt mer begränsade. Detta gör det mycket enklare att börja använda Facebook. Risken för att okunniga användare blir förvirrade eller skapar orimliga och oläsbara webbsidor elimineras. Detta har varit en bidragande orsak till Facebooks upptagning på den mindre IT-vana massmarknaden.

Vad vi bevittnar är nätverkseffekter i en oöverträffad skala. När alla du känner är på Facebook är det svårt att stå emot att också gå med och om du är medlem i en annan community kommer det att kännas tommare och tommare där.

Att Facebook kommer att vinna över sina direkta konkurrenter är givet. Men den mest omstörtande effekten är att det finns tecken på att Facebook har potentialen att bli det universella användargränssnittet.

Email har redan förlorat sin roll som det primära gränssnittet för kommunikation i Generation Y och email förlorar nu i betydelse i hela den yngre generationen. Kommunikation med din vänner görs med IM, SMS och Facebook. Medan inboxen i din email är full med oönskade avbrott, anonyma propåer och en del spam är dina meddelanden i Facebook spamfria och nästan bara från dina vänner. Email anses som föråldrat, något man använder för att få nyhetsbrev, rabattkuponger och att kontakta företag.

Om du tillhör den äldre generationen och behöver en pålitlig rörmokare tittar du i din adressbok, funderar på vem som kan känna till en bra rörmokare och ringer eller mejlar denna enda person och frågar. Om du tillhör den yngre generationen tar du en bild på de krånglande rören och sänder ut en fråga till alla du känner. När rätt person läser detta kommer han att lägga 15 sekunder på att svara och lösa ditt problem. Om du är försenad till ett lunchmöte 2009 meddelar du det på din lunchdates Facebook wall.

Facebook har potentialen att marginalisera email centrerade aktörer (portaler) som Google Gmail, Yahoo, AOL och Hotmail. Det finns också en risk att mobiloperatörerna kommer att misslyckas i sina ambitiösa projekt att skapa mobila portaler som utnyttjar mobilen och användarens adressbok som ett sätt att äga kunden och kunna erbjuda en heltäckande universell kommunikationstjänst. Om mobiloperatörerna misslyckas med att låsa in kunderna med starka portalerbjudanden på grund av konkurrens från Facebook, kommer Nokia också att misslyckas med sina portalplaner. Även bloggplattformar som Blogger och Wordpress har noterat en inbromsning i ökningstakten av nya användare.

Om Facebook blir det självklara användargränssnittet och om de fortsätter att addera funktionalitet och tredjepartsapplikationer som ytterligare ökar inlåsningen kan vi se en återuppståndelse av 1990-talets ”portal” i en ny skepnad. Den kommer att bli din startsida, den kommer att integrera alla dina mejladresser, kalender, IM och SMS och all den rika funktionaliteten kommer att göra att du tillbringar din mesta tid där. Andra aktörer som Google, Amazon, eBay, YouTube, Wikipedia, Microsoft och BBC kommer att bli relegerade till en roll som beroende underleverantörer till Facebook.

Jag är medveten om att denna bloggpost bara har tagit upp argumenten som understödjer hypen kring Facebook. Jag kommer att ta upp Facebooks nackdelar och svagheter i en senare bloggpost.

Pingat på Intressant.

Projekten spretade åt olika håll men de har arbetat ganska [...]]]> Forskningscentret Mobile Life vid Stockholms Universitet bjöd in till öppet hus i onsdags med föreläsningar, mingel och demonstrationer av sina prototyper för nya mobila tjänster. De har nu varit igång i två år och är ett av de 15 excellenscentra som fick tioårsfinansiering av statliga Vinnova.

Projekten spretade åt olika håll men de har arbetat ganska mycket med uttryck för känslor och att integrera sensorer som kan mäta saker som kroppstemperatur och puls i nya applikationer (t.ex. i projektet Affective Health). Prototypen FriendSense (bilden) påminner om ett Twitter där man visuellt och med färger vill fånga in hur medlemmarna i en grupp känner sig och om de har varma eller kalla känslor inför andra i gruppen. I ActDresses kan man påverka en robots (dockas) beteende beroende på vilka kläder man sätter på den. Projektet Mobile 2.0 är ett antal ganska konventionella mobilapplikationer med integration av kartor, geo-taggade foton, vänners foton, geo-taggade chattrum, friend-finders på tunnelbanan, osv.

FriendSense

SwarmCam är en applikation där användare kan streama in video från sina mobiler till en mixer med redigeringsmöjligheter. Tänkta användningsområden är en DJ som kan visa bilder från dansgolvet på en stor skärm eller medborgarjournalistik i realtid från t.ex. en olycksplats.

I projektet e-Adept som är ett samarbete med Stockholms Stad utvecklar man tjänster som gör att handikappade kan få exakta gångbeskrivningar. Man har kodat in geografiska mikrodata för objekt som parkbänkar, övergångställen, trappor och lyktstolpar. Med hjälp av en PDA med GPS och röstinformation kan t.ex. blinda få hjälp att ta sig runt i gatnätet. Vidare hade de projekt för olika aspekter av Pervasive Games där spelarna går runt i en stadsmiljö och spelar i realtid med hjälp av GPS och sina mobiler.

I sin föreläsning tog forskningsledaren Kristina Höök upp hur mobil data gör att den gamla slutna telekomvärlden nu bryts upp och att dagens mobila Glasnost är på väg in i en mobil tjänsterevolution.

Keynoteföreläsningen gavs av designprofessor William Gaver från Interaction Research Studio vid det välkända Goldsmiths, University of London. Jag gillar den uttalade policyn på Goldsmiths (där för övrigt Damien Hirst varit student) av att sätta högsta akademiska kvalitetskrav även på sin kreativa verksamhet. De projekt Gavers forskningsgrupp arbetat med är imponerande i sin kreativa galenskap. Eller vad sägs om att placera en möbel som Double Deck Desk (bilden) i ett kontor och se hur människor interagerar med denna. Det är utmärkt att Mobile Life har lyckats bygga relationer med andra ledande institutioner inom området som Goldsmiths.

Eftersom det är svårt att objektivt avgöra skillnaden mellan genialisk kreativitet och saker som bara är underliga och poänglösa finns risken att man slösar resurser på dåliga projekt. Att design och kreativitet är subjektivt kan tyvärr bli en ursäkt för att inte sätta lika höga kvalitetskrav som på mätbara områden. Hur man exempelvis löst detta problem i världens ledande konstskolor (som Art Institute of Chicago och Royal Institute of Art i London) är att dessa leds av extremt talangfulla personer som med självförtroende för sin egen bedömningsförmåga med hårdhänt kritik upprätthåller kvalitetskraven och sållar bort talanglöst trams. Jag gissar att Goldsmiths har ett liknande system.

Double Deck Desk

Orsaken till min långa utvikning är misslyckandet för en tidigare liknande svensk satsning inom området, Interaktiva Institutet. Historien om Interaktiva Institutets misslyckande är en fallstudie i hur man inte ska göra nationella framtidssatsningar.

Bakgrunden var att den dåvarande regeringen Persson kring 1997 fick upp ögonen för Internet. Det som då var mest uppskrivet i media var MIT Media Lab och den svenska regeringen frågade om MIT Media Lab ville öppna en filial i Sverige. MIT Media lab insåg värdet av sitt varumärke och krävde 100 miljoner dollar (om jag kommer ihåg siffran rätt) för att börja samarbeta med svenska staten. Efter den armbågsinbjudningen beslöt man att starta på egen hand i Sverige. Resultatet blev Interaktiva Institutet med en årsbudget kring hundra miljoner, vilket gjorde det till en av de största satsningarna i världen efter MIT Media lab. Tanken var att interaktionsdesigners, forskare och konstnärer skulle samarbeta och utveckla nya kreativa koncept.

För en politiker måste de populistiska elementen ha varit oemotståndliga: en offensiv framtidssatsning; blinkande lampor, färger och rörliga bilder; coola kids som åker skateboard i korridoren och håller på med häftiga saker. Vilken lycka att få bli förknippad med all denna ungdomliga dynamik. Tony Blair hade ju visat vägen genom att lansera temat ”Cool Britannia”. Och dessutom kunde statsråden ta med utländska gäster till de dyra lokalerna på Östermalm och visa upp något som är visuellt och enkelt att förstå.

Att det sen inte blev något av alla satsade resurser tror jag främst beror på att man inte satte upp höga kvalitetskrav på projekt och rekryteringar och inte byggde nätverk till befintlig spetskompetens inom området. Politisk direktstyrning och regionalpolitiska hänsyn är inte rätt sätt att bygga världsledande forskningsmiljöer. Jag hittade nästan inga intressanta projekt när jag besökte Interaktiva Institutets uppvisningar kring millenieskiftet. Vid en internationell utvärdering 2003 fick verksamheten svidande kritik.

Mobile Life har ett mycket bättre utgångsläge. De lyckades ju få pengar under hård konkurrens i en tuff akademisk utvärdering. Mobile Lifes problem är snarare hur de ska klara av att differentiera sig i förhållande till den kommersiella utvecklingen.

Om man jämför med MIT Media lab på 90-talet så hade de ett bättre utgångsläge för att göra sig själva intressanta. MIT hade resurserna för att implementera och testa nya interaktiva tjänster innan den tekniska infrastrukturen fanns på plats i det övriga samhället. De blev en demonstrator för de nya balla applikationer som alla kunde föreställa sig i teorin men som inte gick att genomföra 1996.

Idag finns en hel jätteindustri med massor av start-ups, entreprenörer och storföretag som tar fram dessa tjänster på marknaden. Då blir det mycket svårare för forskningsvärlden att ligga före och göra intressanta saker. När iPhone, Twitter och Facebook finns på riktigt måste forskarna välja udda och ibland ointuitiva projekt för att inte bara replikera kommersiell produktutveckling.

Som vanligt får man uppdateringar av vad som händer i branschen när man springer på bekanta på sådana här tillställningar. Det mest intressanta jag fick veta som jag kan skriva om är att chefen för Ericsson Consumer & Enterprise Labs, Henrik Pålsson nu är stationerad i Indien. Henrik sa att orsaken är att det händer så mycket på den indiska marknaden just nu. Det är en tankeställare att Ericsson flyttar en av sina viktigaste trendspanare från Lund till Indien.