Bonnier R&D har utvecklat en koncept-läsplatta för tidskrifter som fått avsevärd medieuppmärksamhet (visas i en video-demo nedan).
Det verkar som att de verkligen fått till det, även om jag redan kan höra kritiken från nätlägret: Försök inte replikera ett döende format, prylar med en funktion begränsar användarnas gränslösa valmöjligheter och kommer att avvisas, gammelmedia är död, en RSS-feed är mycket bättre, var är Facebook integrationen, var är alla länkar, jag vill ha radio, det skulle vara cool med konsolspel, och så vidare.
Min tolkning av videon och kommentarerna från utvecklarna är att poängen med läsplattan just är att skapa den visuella upplevelsen av ett exklusivt livsstilsmagasin.
Om detta är deras mål har de fått upp spåret på något viktigt. I en värld som domineras av chat och tjatter, en brandslang av information overload, skräpskvaller om kändisar och snabb slarvig nyhetsrapportering finns det en marknad för den motsatta nischen. När du läser en tidskrift når du sista sidan, är klar, och känner tillfredställelsen av att ha avslutat något. Det händer aldrig med en RSS-feed.
Det finns åtskilliga människor som fortfarande njuter av en lugn minimalistisk estetisk upplevelse. En väl sammanhållen berättelse, superb kontroll över det skrivna språket, intressanta fakta, övertygande argument och vackra foton är fortfarande något som uppskattas.
I en tidskrift tvingar begränsningen av utrymme och det förbestämda formatet fram fokusering och koncentration. Detta är bra för både kvalitet och kreativitet, titta bara på de strikta reglerna för klassisk poesi eller begränsningen till 140 tecken i Twitter.
Om Mag+ designas med kristallklara färger och utmärkt läsbarhet kommer det att genomsyra de tidskrifter du läser på läsplattan med en känsla av kvalitet och angelägenhet som förloras på webben där allting är ett klick bort.
Ju mindre desto bättre, jag kommer tydligt ihåg hur jag förväntansfullt öppnade Harvard Business Review när de sex utgåvorna/år kom under 1990-talet. När de fördubblade antalet utgåvor fick de problem att fylla varje nummer med viktiga artiklar. Att plöja igenom alla numren började kännas som en börda, och jag kommer ihåg hur HBR förlorade magin.
Mag+ läsaren kommer inte att förhindra ett blodbad bland de tryckta tidskrifterna. Den väg med uttunnade redaktionella budgetar och fallande hantverkskunnande som många magasin (och dagstidningar) tagit för att hålla uppe vinsterna kommer att avvisas av konsumenterna.
Men runt 20% av publikationerna har en chans att överleva. De magasin som vågar gå motsatt väg och öka sina redaktionella budgetar kan använda Mag+ som en distributionskanal för att nå sina betalande läsare. Tänk på National Geographic, Nature, the Economist, Condé Nast Traveller och Vogue som de tidskrifter du kommer att läsa på Mag+
Pingat på Intressant.
Svenska
Bra kritik tycker jag.
Jag har en from förhoppning vad gäller läsplatta. Tänk om man kunde skapa en läsplatta med en moduliserad och utbytbar grafikkortsmodul och en likaledes moduliserad kommunikationsmodul (wlan, 4G osv) där gränssnitten är standardiserade. Gränssnittet skulle då utgöras av ett standardiserat protokoll och ett standardiserat fysiskt gränssnitt.
Istället för inlåsning skulle man då få en skog av utvecklingsmöjligheter.
Kärnan i min önskan är alltså det standardiserade gränssnittet, men tyvärr är det just gränssnitten företagen håller hårt. Se bara på de seglivade fysiska laddar- och batterigränssnitten bland till exempel mobiltelefonerna, kameror mm.
Ett på sin tid revolutionerande exempel på ett insteg i gränssnittsvärlden är pdf-formatet som slog igenom för ett 15-tal år sedan. Pdf-formatets vinnande idé var att göra produkt av gränssnittet mellan produktionsprogramvaror och fysiska och digitala output-kanaler.
Att genialiteten i pdf-formatet idag riskerar att gapa över för mycket (3D-animationer, avancerad dokumenthantering) är en annan historia – kanske ett tecken för kommersialismens inlåsningseffekt. Men trots de tyngande finesserna i dagens pdf-format så erbjuder formatet fortfarande det grundläggande gränssnittet mellan produktionsplattformar och output. Så låt oss hoppas på någon gränssnitts-entreprenör som lyckas göra några genomgripande hugg även då det gäller PC/tv/mobil/läsplattor/….
Bonnier har ikke utviklet noe leseplate. Det er magasin-designet de har utviklet, sammen med BERG i London. Om utgivere som Bonnier skal kunne tjene penger på e-papirmagasinene sine, må de kunne vises på alle typer leseplater som oppfyller rent tekniske krav, som fargeskjerm og mulighet til å vise video. Disse leseplatene er trolig på markedet i løpet av 2-3 år.
Ja, en ting til: E-papiret r bare en skjermteknologi. Og de begrensningene vi ser i dag i forhold til bruksområder, skyldes at teknologien er så lite utviklet. Dagens svarthvit-skjermer uten videovisning kan ikke brukes til annet enn bøker og forretningsdokumenter. Etterhvert vil de egne seg godt for å vise aviser og magasiner, og etterhvert til film og dataspill. Litt science fiction til slutt: Jeg tror utviklingen vil gå mot superfleksible fargevideoskjermer som kan rulles sammen til en pinne. Dette vil være en bærbar pc og mobiltelefon som kan brukes til alt: telefoni, data, GPS, internett, musikk, fotografering, filming. Ja, snekkere vil sikkert ha pinner med laservater og veggscanner til å finne bjelkene bak veggplatene. Bare vent i 20 år, og se…
När det gäller den tekniska arkitekturen tror jag att en läsplatta ska vara integrerad, färdig att användas och jättenkel. Detta har varit en av hemligheterna bakom Apples framgångar inom konsumentsektorn. De gör en snygg design, attraktiva funktioner men begränsar medvetet användarens valmöjligheter. Innan iPod kom fanns det en marknad för MP3-spelare med massor av möjligheter att plugga in minneskort osv. Apple stängde alla dessa möjligheter och levererade istället vad kunderna ville ha, ett jättestort minne där man får plats med massor av musik. Samma sak med läsplattan, om den är jättenkel (enklare än att sätta på mobilen) kan kunderna acceptera den.
PS. Jag vet att detta bara är en koncept-produkt, dvs de har inte utvecklat de tekniska lösningarna.