Öppet Hus med Mobile Life i Kista

Forskningscentret Mobile Life vid Stockholms Universitet bjöd in till öppet hus i onsdags med föreläsningar, mingel och demonstrationer av sina prototyper för nya mobila tjänster. De har nu varit igång i två år och är ett av de 15 excellenscentra som fick tioårsfinansiering av statliga Vinnova.

Projekten spretade åt olika håll men de har arbetat ganska mycket med uttryck för känslor och att integrera sensorer som kan mäta saker som kroppstemperatur och puls i nya applikationer (t.ex. i projektet Affective Health). Prototypen FriendSense (bilden) påminner om ett Twitter där man visuellt och med färger vill fånga in hur medlemmarna i en grupp känner sig och om de har varma eller kalla känslor inför andra i gruppen. I ActDresses kan man påverka en robots (dockas) beteende beroende på vilka kläder man sätter på den. Projektet Mobile 2.0 är ett antal ganska konventionella mobilapplikationer med integration av kartor, geo-taggade foton, vänners foton, geo-taggade chattrum, friend-finders på tunnelbanan, osv.

FriendSense

SwarmCam är en applikation där användare kan streama in video från sina mobiler till en mixer med redigeringsmöjligheter. Tänkta användningsområden är en DJ som kan visa bilder från dansgolvet på en stor skärm eller medborgarjournalistik i realtid från t.ex. en olycksplats.

I projektet e-Adept som är ett samarbete med Stockholms Stad utvecklar man tjänster som gör att handikappade kan få exakta gångbeskrivningar. Man har kodat in geografiska mikrodata för objekt som parkbänkar, övergångställen, trappor och lyktstolpar. Med hjälp av en PDA med GPS och röstinformation kan t.ex. blinda få hjälp att ta sig runt i gatnätet. Vidare hade de projekt för olika aspekter av Pervasive Games där spelarna går runt i en stadsmiljö och spelar i realtid med hjälp av GPS och sina mobiler.

I sin föreläsning tog forskningsledaren Kristina Höök upp hur mobil data gör att den gamla slutna telekomvärlden nu bryts upp och att dagens mobila Glasnost är på väg in i en mobil tjänsterevolution.

Keynoteföreläsningen gavs av designprofessor William Gaver från Interaction Research Studio vid det välkända Goldsmiths, University of London. Jag gillar den uttalade policyn på Goldsmiths (där för övrigt Damien Hirst varit student) av att sätta högsta akademiska kvalitetskrav även på sin kreativa verksamhet. De projekt Gavers forskningsgrupp arbetat med är imponerande i sin kreativa galenskap. Eller vad sägs om att placera en möbel som Double Deck Desk (bilden) i ett kontor och se hur människor interagerar med denna. Det är utmärkt att Mobile Life har lyckats bygga relationer med andra ledande institutioner inom området som Goldsmiths.

Eftersom det är svårt att objektivt avgöra skillnaden mellan genialisk kreativitet och saker som bara är underliga och poänglösa finns risken att man slösar resurser på dåliga projekt. Att design och kreativitet är subjektivt kan tyvärr bli en ursäkt för att inte sätta lika höga kvalitetskrav som på mätbara områden. Hur man exempelvis löst detta problem i världens ledande konstskolor (som Art Institute of Chicago och Royal Institute of Art i London) är att dessa leds av extremt talangfulla personer som med självförtroende för sin egen bedömningsförmåga med hårdhänt kritik upprätthåller kvalitetskraven och sållar bort talanglöst trams. Jag gissar att Goldsmiths har ett liknande system.

Double Deck Desk

Orsaken till min långa utvikning är misslyckandet för en tidigare liknande svensk satsning inom området, Interaktiva Institutet. Historien om Interaktiva Institutets misslyckande är en fallstudie i hur man inte ska göra nationella framtidssatsningar.

Bakgrunden var att den dåvarande regeringen Persson kring 1997 fick upp ögonen för Internet. Det som då var mest uppskrivet i media var MIT Media Lab och den svenska regeringen frågade om MIT Media Lab ville öppna en filial i Sverige. MIT Media lab insåg värdet av sitt varumärke och krävde 100 miljoner dollar (om jag kommer ihåg siffran rätt) för att börja samarbeta med svenska staten. Efter den armbågsinbjudningen beslöt man att starta på egen hand i Sverige. Resultatet blev Interaktiva Institutet med en årsbudget kring hundra miljoner, vilket gjorde det till en av de största satsningarna i världen efter MIT Media lab. Tanken var att interaktionsdesigners, forskare och konstnärer skulle samarbeta och utveckla nya kreativa koncept.

För en politiker måste de populistiska elementen ha varit oemotståndliga: en offensiv framtidssatsning; blinkande lampor, färger och rörliga bilder; coola kids som åker skateboard i korridoren och håller på med häftiga saker. Vilken lycka att få bli förknippad med all denna ungdomliga dynamik. Tony Blair hade ju visat vägen genom att lansera temat ”Cool Britannia”. Och dessutom kunde statsråden ta med utländska gäster till de dyra lokalerna på Östermalm och visa upp något som är visuellt och enkelt att förstå.

Att det sen inte blev något av alla satsade resurser tror jag främst beror på att man inte satte upp höga kvalitetskrav på projekt och rekryteringar och inte byggde nätverk till befintlig spetskompetens inom området. Politisk direktstyrning och regionalpolitiska hänsyn är inte rätt sätt att bygga världsledande forskningsmiljöer. Jag hittade nästan inga intressanta projekt när jag besökte Interaktiva Institutets uppvisningar kring millenieskiftet. Vid en internationell utvärdering 2003 fick verksamheten svidande kritik.

Mobile Life har ett mycket bättre utgångsläge. De lyckades ju få pengar under hård konkurrens i en tuff akademisk utvärdering. Mobile Lifes problem är snarare hur de ska klara av att differentiera sig i förhållande till den kommersiella utvecklingen.

Om man jämför med MIT Media lab på 90-talet så hade de ett bättre utgångsläge för att göra sig själva intressanta. MIT hade resurserna för att implementera och testa nya interaktiva tjänster innan den tekniska infrastrukturen fanns på plats i det övriga samhället. De blev en demonstrator för de nya balla applikationer som alla kunde föreställa sig i teorin men som inte gick att genomföra 1996.

Idag finns en hel jätteindustri med massor av start-ups, entreprenörer och storföretag som tar fram dessa tjänster på marknaden. Då blir det mycket svårare för forskningsvärlden att ligga före och göra intressanta saker. När iPhone, Twitter och Facebook finns på riktigt måste forskarna välja udda och ibland ointuitiva projekt för att inte bara replikera kommersiell produktutveckling.

Som vanligt får man uppdateringar av vad som händer i branschen när man springer på bekanta på sådana här tillställningar. Det mest intressanta jag fick veta som jag kan skriva om är att chefen för Ericsson Consumer & Enterprise Labs, Henrik Pålsson nu är stationerad i Indien. Henrik sa att orsaken är att det händer så mycket på den indiska marknaden just nu. Det är en tankeställare att Ericsson flyttar en av sina viktigaste trendspanare från Lund till Indien.