Böcker jag är medförfattare till

För tillfället lägger jag ner översättningen av de engelska artiklarna. Bloggposter på svenska som enbart är relevanta för svenska förhållanden kommer dock fortfarande att postas här.

(No more Swedish translations will be posted. Click here to return to the English version of the blog. The link above in the header ”Blog startpage in English” does currently not work.)

Roamingfällan är ett fångarnas dilemma

Orsaken till att operatörerna tar chansen och skinnar utländska operatörers kunder när dessa reser in i det egna täckningsområdet är att operatörsklubben sitter fast i ett fångarna dilemma gentemot varandra. Alla operatörer (och naturligtvis alla kunder) skulle gynnas om det fanns rimliga och transparenta roamingavgifter i hela Europa. Men den operatör som går före skulle bara ge bort rimliga avgifter till andra operatörer samtidigt som klubben av alla andra operatörer skulle fortsätta att skinna ens egna kunder när de reser utomlands. Problemet kan beskrivas som ett spelteoretiskt n-personers fångarnas dilemma. Jag har gjort en mer utförlig analys av detta i en tidigare bloggpost. Eftersom branschen inte verkar kunna ta sig ur detta själva är det bra att EU nu går in och pekar med hela handen. Alla kommer att gynnas, även operatörsklubben.

Pingat på Intressant.

Cross-platform verktyg kan få slut på OS-kriget

Denna artikel har tidigare publicerats på VisionMobile’s blogg. (Vid
översättningen från engelska har en del mjukvarurelaterade termer
lämnats oöversatta, alternativt översatts till svenska termer trots
att det ännu inte finns en etablerad terminologi på svenska.)

 
 
Plattformskriget mellan Android vs iOS vs Windows Phone har varit det stora samtalsämnet i industrin det senaste året. Men marknadsandelskriget mellan handset-plattformarna kanske inte är så avgörande för branschen som många tror.

En populär uppfattning inom branschen är att marknaden oundvikligen rör sig mot ett Apple-Google duopol. Apples app store har mer än 400 000 appar. Android växer snabbt från en bas av över 250 000 appar och prognoserna är att den kommer ikapp Apple senare i år. Nästan 80 procent av alla appar i appstores kontrolleras av dessa båda jättar enligt Distimo. Siffror för Q1 från Gartner visar att marknadsandelen inom smartphones för iOS och Android kombinerat är 53 procent och stigande.

Men duopolet kan utmanas av den mobila webben och av cross-platform verktyg. HTML5 gör det möjligt för alla plattformar att erbjuda appar genom browsern. VisionMobiles nya rapport Developer Economics visar att den mobila webben (där HTML5 är en delmängd) redan är den tredje mest populära plattformen i termer av utvecklarnas intresse efter Android och iOS.

Samtidigt är HTML5 överhypat och i behov av en verklighetskontroll. Native appar kommer fortfarande att kunna erbjuda rikare funktionalitet, bättre prestanda och högre säkerhet jämfört med HTML5-baserade appar. En studie av quirksmode.org har visat att varje implementering av mobile Webkit är något olika, vilket kan orsaka problem för HTML5-baserade appar. I en nytt white paper, har Netbiscuits mätt ledande smartphones stöd för 18 egenskaper i HTML5 och visat att dessa bara erbjuder partiellt stöd (eller inget stöd alls) för ett avsevärt antal av dessa egenskaper. Implementeringen är också fragmenterad. Vad som fungerar på iPhone kommer troligen inte att fungera på RAM och Samsung och vice versa. Eller för att citera Forrester’s syn på debatten om HTML5 vs native: ”App vs internet debatten kommer att fortsätta … att vara irrelevant”, ”det är inte frågan om antingen/eller när det kommer till ett val mellan appar vs den mobila webben, utan om båda”.

Landskapet av Cross-platform verktyg

De nya typerna av cross-platform verktyg är mer intressanta än vanlig HTML5 eftersom de kan leverera högre prestanda och funktionalitet än webbläsarbaserad HTML5. Dessa verktyg kan producera appar och kan grovt kategoriseras i två kategorier.

1) Webb-appar/hybrid-appar. Dessa appar utnyttjar webbmotorn (“webbläsaren”) och är typiskt skrivna i HTML/CSS/JavaScript.

2) Native appar. Dessa apppar kompileras till maskinkod och skrivs ofta i C++ eller liknande språk.

Cross-platform verktyg är en ny marknad med en livlig startupaktivitet de senaste åren. Följande diagram illustrerar olika trade-offs mellan komplexitet och prestanda på marknaden för cross-platform verktyg.

Market segments for mobile cross-platform tools

Traditionella websajter: I det nedre vänstra hörnet ligger den traditionella webbsajten, med begränsad prestanda med access på alla plattformar utan att kräva någon ytterligare komplexitet för detta. Vanlig HTML5 skulle kunna inkluderas här när alla webbläsare stödjer denna standard.

Webbappar/hybridappar: Bredvid i diagrammet ligger HTML5 webbappar som kan laddas ner till webbläsarens cache och köras offline. De erbjuder bättre prestanda och bara något högre komplexitet. Ett steg upp i diagrammet är det marknadssegment av cross-platformverktyg som kör simulerad native. Dessa verktyg ger bättre prestanda men komplexiteten är också högre om verktyget måste stödja många plattformar. Här hittar vi verktyg som producerar webbappar byggda på HTML5/CSS3 och JavaScript, med vissa adderade native moduler, vilka typiskt kan vara en native låda eller container. Dessa verktyg lägger ofta till native mjuvarutillägg som ger åtkomst till en del lågnivåfunktioner. Ett exempel på en spelare i detta marknadssegment är PhoneGap, som ofta används i kombination med ramverket Sencha Touch. Andra verktyg som körs ovanpå PhoneGap är WorkLight och appMobi.

Ett nära relaterat marknadssegment är hybridverktyg, där inmatning i HTML5/JavaSrcipt översätt till native källkod. Ett exempel på ett hybridverktyg är Appcelerators Titanium.

Andra typer av lösningar som faller under huvudrubriken av webbappar/hybridappar är baserade på Java, Lua, ActionScript och mindre vanliga språk. Diagrammet visar hur det starkt fragmenterade Java ME erbjuder underlägsen prestanda trots hög komplexitet. Cross-platformverktygen Corona SDK och DragonRAD baseras på Lua. Rhodes bygger på HTML/Ruby medan OpenPlug använder ActionScript (Flash) som källspråk. Kony använder drag-n-drop för att bygga företagsappar. Det saknas tillförlitliga värden för prestanda/komplexitet för de flesta av dessa lösningar så deras exakta position i diagrammet ska ses som illustrativt. Rent allmänt ger verktyg där programkoden kompileras eller omkompileras till ARM maskinkod högre prestanda.

Nativeappar: Den andra huvudkategorin är nativeappar. I cross-platformverktyg för nativeappar arbetar utvecklarna ofta med en kodbas i C/C++ eller C# vilken sedan halvautomatiskt portas till målplattformen. Prestanda är avsevärt högre med native kod, men det är även komplexiteten. Aktörer i denna sektor inkluderar Airplay SDK, Qt och MoSync. Airplay SDK (nu Marmalade) har sitt ursprung i 3D-spel men kan även användas som ett allmänt cross-platformverktyg. Qt är ett cross-platform UI-ramverk som också kan användas för native C++ portning. Qt stödjer primärts Nokias gamla plattformar. MoSync är ett cross-platform verktyg för allmän C++-utveckling som är integrerad med Eclipse IDE och finns som Open Source.

Cross-platform efter Java – native med tillägg

Den traditionella approachen till cross-platform utveckling har varit att söka sig till den minsta gemensamma nämnaren – samma metod som använts av Java, Flash Lite och HTML. Denna metod offrar dock prestanda, snyggt UI, och åtkomst till specifika hårdvarufunktioner.

En väg förbi detta hinder är att addera native mjukvarutillägg. Dessa kan lägga till ytterligare SDK/NDK bibliotek för utvecklarnas IDE och även ge access till lågnivå hårdvarufunktionalitet. Tillgången till lågnivås hårdvarufunktioner kan styras av en produktdatabas som kontrollerar vilken villkorsstyrd kod som kommer att exekveras på en given hårdvaruenhet.

Flera av cross-platformleverantörerna har byggt upp produktdatabaser på olika detaljnivå. En databas innehåller information om skärmstorlek, inmatningsmodalitet och exakt OS-version, vilket kan utökas till information om detaljerad hårdvarukonfiguration och kända buggar med buggfixar.

Genom att använda native tillägg är det möjligt att komma förbi flera av de inbyggda begränsningar som plågade Java. Istället för ”skriv en gång, kör överallt” kan utvecklare spendera 90 % av sin tid med att utveckla en gemensam kodbas och 10 % med att anpassa koden för respektive plattform och hårdvarumodell. För mjukvarupurister är 90/10 lösningen knappast elegant, men är en väg framåt som kan hantera den enorma komplexiteten när tusentals hårdvaruenheter körs med över fem OS-plattformar. På detta sätt kan apputvecklare arbeta med en kodbas och porta den till målmaskiner utan att förlora funktionalitet. I princip ska cross-platform-motorer med native tillägg kunna leverera lika hög funktionalitet med ett minimalt tapp i prestanda jämfört med direkt native kodutveckling för varje enhet. Man kommer att få avsevärda skalfördelar när den gemensamma kodbasen anpassas till hundratal enheter.

Cross-platforms omstörtande potential

Det finns få tecken på att plattformsfragmenteringen kommer försvinna. Det är inte bara Android, iOS och Windows Phone 7 som är uppbackade av företagsjättar med djupa fickor utan även mindre aktörer som QNX (RIM), WebOS (HP), MeeGo (Intel, China Mobile) och Bada (Samsung). Lägg till detta de utgående plattformar vilka kommer att finnas kvar åtminstone några år: Windows Mobile, Blackberry OS, Symbian, BREW, Java ME och Flash. Om vi även inkluderar de tre PC-plattformarna (Windows, Mac OS, Ubuntu), spelkonsoler, set-top boxar, bilar och andra prylar blir antalet plattformar ohanterligt.

Apputvecklare vars kunder behöver nå hela marknaden, står inför den formidabla uppgiften att stödja alla plattformar och produktmodeller. Om de använder en cross-platform-motor kan produktivitetsvinsterna bli dramatiska jämfört med att betala för separata in-house utvecklingsteam för varje plattform.

Tidiga användare av cross-platform blir troligen stora konsumentföretag som måste nå hela marknaden såsom medieföretag, speldistributörer, underhållningsföretag, banker och alla varumärken som utvecklar B2C appar. På samma sätt har myndigheter kravet att erbjuda icke-diskriminerande access till sina tjänster och cross-platform verktyg kommer att möjliggöra just detta. En annan grupp av tidiga användare är IT-chefer för större företag. De möter ökande krav från sina anställda som vill använda sin favoritsmartphone för att komma åt säkrade interna företagsdata. När dessa tidiga användare drivit ner priserna och rett ut stabilitetsproblemen bör vi kunna förvänta oss ett snabbt genombrott för cross-platform verktyg på den hela utvecklarmarknaden

Givet att många utvecklare går over till cross-platform verktyg kommer maktfördelningen inom den mobila sektorn att utmanas. Skillnaden i antalet tillgängliga appar mellan uppstickare och dominanta plattformar kommer att minska. Detta kommer att ge mindre plattformar möjligheten att konkurrera på jämnare villkor.

Webbappar och HTML5 lär karva ut den största biten av de traditionella plattformarnas marknadsstyrka. Men den sista spiken i kistan kommer när C++-baserade cross-platform-motorer kan erbjuda nästan samma prestanda och funktionalitet som att koda direkt för målplattformen. I detta fall, kommer utvecklare av nativeappar att fundera på att överge Android, iOS och WP7 och koda direkt i X-platform verktygets IDE. I ett sådant scenario kommer cross-platform IDEs att bli spelare med lika stor eller till och med större vikt än de traditionella native-plattformarna. Åtminstone kommer dagens OS-krig att flyttas till en helt ny nivå.

Kommentarer kan lämnas på VisionMobiles blogg. Pingat på intressant.

Orimliga roamingavgifter som ett n-personers fångarnas dilemma

Ett av de stora hindren för ytterligare tillväxt av mobila datatjänster (och lokaliserade tjänster i synnerhet) är de orimliga datatrafikavgifter som mobilkunder tvingas betala när de använder sina telefoner utomlands.

Företagsanvändare kan alltid låtsas som att tjänsterna är gratis men deras arbetsgivare kommer definitivt att notera om mobilräkningen är högre än hotellräkningen. På privatmarknaden är priskänsligheten mycket högre. Priserna måste komma ner för att denna marknad ska kunna nå sin potential.

Så länge efterfrågans priselasticitet är större än ett, kommer lägre trafikavgifter att leda till så hög volymtillväxt att de totala intäkterna ökar, trots lägre priser. Hela branschen skulle gynnas av en överenskommelse om att ta bort huvuddelen av roamingavgifterna, men detta finns inte ens med på kartan.

En enskild operatör kan se nyttan med att kunna erbjuda rimligt prissatt datatrafik till sina egna kunder när de åker utomlands. Men så länge andra operatörer inte är beredda att svara med ömsesidiga prissänkningar kommer hela branschen att fastna i ett suboptimalt tillstånd.

Problemet är att samma operatör som vill ge sina egna kunder rimliga priser inte har något incitament att sänka priserna för andra operatörers kunder som reser in i operatörens eget täckningsområde.

Det skulle inte hjälpa så mycket om två operatörer nådde en bilateral uppgörelse om att sänka roamingavgifterna. I de flesta länder finns det tre eller fler operatörer och så länge som telefonen kopplar upp sig mot den starkaste signalen kommer en bilateral uppgörelse bara att skapa ett lapptäcke av rimliga och hutlösa priser. Det skulle fortfarande vara förvirrande, öka osäkerheten och avskräcka från användning.

Även om de flesta operatörer samarbetade och bildade en klubb med ömsesidigt lägre priser, skulle detta arrangemang undermineras av att bara några stycken avhoppare vägrade att delta. Minoriteten av avhoppare skulle både kunna sko sig med hutlösa priser från andra operatörers kunder och dessutom dra nytta av en större totalmarknad i kombination med kundernas förväntningar på låga priser.

För operatörsmarknaden som helhet är det optimala sluttillståndet om alla operatörer väljer en samarbetsstrategi, men den optimala strategin för varje enskild operatör är att hoppa av alla eventuella samarbeten. Resultatet är att alla operatörer hamnar i ett det suboptimala tillståndet av ömsesidiga avhopp.

Detta kan modelleras med spelteori som ett n personers fångarnas dilemma. Här ges ett förenklat numeriskt exempel där en operatör (spelare A) spelar mot alla andra operatörer på marknaden (spelare B). Båda spelarna kan välja mellan två strategier: Samarbete (låga roamingavgifter) eller avhopp (orimligt höga roamingavgifter). Spelare A är den intressanta aktiva spelaren i detta spel och spelare B ska mer ses som en passiv dummy.

Om båda spelarna samarbetar kommer de att få 10 i vinst var, vilket skrivs (10, 10) för spelare A respektive B. Siffran 10 till spelare B ska tolkas som utfallet för varje enskild operatör i operatörspoolen B. Om spelare A väljer att hoppa av medan spelare B samarbetar blir utfallet (20, 9). Spelaren som hoppar av tjänar stort och får en vinst på 20 medan spelare B förlorar och bara får 9. Om både spelare A och B hoppar av blir utfallet (5, 5) vilket betyder att det totala utfallet för spelarna blir avsevärt lägre. Å andra sidan, om spelare A är den enda som väljer att samarbeta i en omgivning där spelare B hoppar av blir utfallet (2, 6) och A får bara 2 (istället för 5). Figuren nedan visar denna spelmatris beskriven på normalform.

Spelare B
samarbete avhopp
Spelare A samarbete 10, 10 2, 6
avhopp 20, 9 5, 5

Betalningsmatrisen visar strategin för en operatör (A) mot det övriga operatörskollektivet i de båda ytterlägena där antingen alla väljer att samarbeta eller alla hoppar av. Det är också möjligt att modellera betalningsutfallen när antalet teleoperatörer som väljer samarbetsstrategin går från 0 -> 100 procent (beskrivs här). Oavsett hur stor procentdel av operatörskollektivet som väljer att samarbeta vs. att hoppa av blir slutsatsen för spelare A densamma. Den dominanta strategin för spelare A är att hoppa av, vilket gör detta till ett klassiskt fångarnas dilemma för den aktive spelaren. För spelare B (alla andra) är detta inte ett fångarnas dilemma eftersom den dominanta strategin är att samarbeta även om en spelare (A) väljer att hoppa av. Problemet är att för varje individuell operatör är det en dominant strategi att hoppa av även om det gemensamma utfallet (det allmännas bästa) skulle maximeras om alla samarbetade.


Jag har inget enkelt svar på hur man ska ta sig ur detta suboptimala tillstånd. För några år sedan uppvisade den europeiska roamingen för röstsamtal ett liknande mönster tills EU Kommissionen gick in och tvingade ner priserna. Om industrin inte själva kan lösa detta kanske politikerna intervenerar igen, åtminstone i Europa.

Industrin kan möjligen hantera detta på egen hand om de marknadsledande operatörerna bildar en klubb och därefter utövar starka påtryckningar mot de kvarvarande operatörerna. Ett sätt att straffa avhoppande operatörer kan vara med väldigt ogynnsamma roamingavtal, alternativt att vägra roaming. Det skulle dock medföra att operatörklubbens kunder får en dålig tjänst med sämre geografisk täckning. Det kan möjligen också uppfattas som konkurrensbegränsande om en kartell av marknadsledare mobbade mindre operatörer.

För att bli effektiv och skydda sina kunder från att av misstag bli uppkopplade mot ett nät med orimligt höga priser, behöver en operatörsklubb troligen förse sina kunders telefoner med tekniska lösningar som hindrar detta. En sådan mjukvara skulle garantera att telefonen bara kopplar upp sig automatiskt till nät som är medlemmar i klubben, även om ett utomstående nät har högre signalstyrka. Detta är hanterbart för operatörernas egna telefoner men om kunderna bara har ett SIM kort blir det komplicerat om man ska kräva att kunderna installerar en app som kommer åt lågnivåfunktionalitet på nästan alla förekommande terminaler på marknaden.

Pingat på Intressant.

Läsplattan Blackberry Playbook kommer att bli en spelplattform

Blackberry Playbook

En förkortad verison av denna artikel har tidigare publicerats
Technorati Technology Channel.

Nu när Blackberry Playbook har släppts i USA och Kanada är det ganska uppenbart att RIM lägger byggstenarna för en framtida positionering av Playbook som en spelplattform, troligen i nästa modell. Efter att ha tittat igenom industrins kommentarer samt produkttester de senaste veckorna verkar det som att de flesta har förbisett denna koppling.

Läsplattan Playbook fick ett blandat mottagande när den släpptes den 19 april. De flesta recensenter gillade den snabba dubbelkärniga processorn, den strama designen, det utmärkta stereoljudet och den skarpa HD-videon. Men de var missnöjda med den buggiga mjukvaran och bristen på appar. En annan sak de ogillade var att man måste koppla upp sig med en Blackberrytelefon för att komma åt e-post, kalender osv. Den mest genomarbetade recensionerna finns här, här, här och här. Intrycket av Playbook är av en ofärdig produkt som släpptes för tidigt, även om RIM lovar kommande gratis uppgraderingar av mjukvaran.

Kritiken är befogad, men RIM positionerar uppenbarligen Playbook mot företagsmarknaden i denna första iteration. Playbook har bara WiFi och för att nå mobilnäten eller komma åt din epost måste man etablera en Bluetoothbrygga till din Blackberry smartphone. Företagets epost kommer fortfarande att ligga kvar i telefonen, med dess höga inbyggda säkerhet. Om uppkopplingen går ner finns ingen känslig information kvar på läsplattan. På detta sätt undviker RIM komplexiteten av att behöva göra Playbook till en lika säker plattform som Blackberrys telefoner just nu. Ur en marknadsföringsperspektiv är det också rätt rent taktiskt att få läsplattan accepterad som en tråkig företagsprodukt innan man ger sig in på en spelstrategi.

Det finns ett antal indikationer på att Playbook är designad för att bli en spelplattform. Det nya operativsystemet QNX som RIM köpte förra året är ett snabbt och väldigt stabilt realtids-OS. I inbyggda system där stabilitet är viktigt som i bilar, satelliter, militären, med-tech och industriell utrustning är QNX en etablerad marknadsledare. QNX kan lätt konkurrerar med Android, iOS och WP7 i termer av råprestanda. Och på Blackberrys utvecklarkonferens i höstat sa QNX grundare Dan Dodge att ”Playbook kommer at bli en otrolig spelplattform för spelkonstruktörer”. En av RIMs toppchefer kallade den för en ”partymaskin”.

RIMs designbeslut att utrusta Playbook med bra ljud, HD-video och en snabb dubbelkärnig processor passar också in i denna strategi. Ett annat tecken på RIMs starka engagemang är den nyligen annonserade alliansen med de två mobila cross-plattform spelmotorföretagen Ideaworks och Unity. Stöd för QNX utvecklas nu. Detta gör det lätt att snabbt porta de 100-tals spelappar som använder Ideaworks SDK att komma in i Playbooks ekossystem.

Så fort Ideaworks har lagt till QNX till sitt C++ cross-plattform verktyg (Airplay SDK) förväntar jag mig intensiv aktivet bakom kulisserna följd av en högljudd lansering av hundratals snabba spel som körs på native kod när RIM släpper nästa modell av Playbook. Och jag tror inte det är en slump att RIM har valt namnet Playbook.


Under en tid har det varit populärt att racka ner på RIM och Blackberry bland tyckare i industrin. Deras eftersläpande marknadsandelar har setts om bevis för att det bara är en tidsfråga innan Blackberry är en död platform. Men underskatta inte RIM.

Med QNX och det nyligen förvärvade svenska företaget TAT’s UI-ramverk sätter de ihop en excellent teknisk plattform. Allt RIM behöver är vägar för att kunna migrera appar in i sitt ekosystem. Det är uppenbart att det är högprioriterat för RIM att attrahera appar och de har valt att hålla så många migrationsvägar öppna som möjligt till sin nya plattform. QNX på Playbook stödjer både Flash AIR och appspelare i en sandbox för Blackberry Java och Android 2.3 appar. Det stödjer också cross-plattformverktygen WebWorks (för HTML5/JavaScript), Airplay SDK och Unity 3 (för C++ spel) och native SDK (för C++). Förutsätt att kommande smartphones från Blackberry blir utrustade på ett liknande sätt.

En annan av RIMs styrkor är det starka fotfästet I två attraktiva marknadssegment: företagsanvändare och ungdomsmarknaden (16-25 år), även om RIM inte är närvarande på alla geografiska marknader.

RIMs styrka på företagsmarknaden bygger på deras sömlösa integration av säker e-post medan ungdomsmarknaden drivs av nätverkseffekter från IM appen BBM (Blackberry Messenger). På marknader som Storbritannien och Indonesien där BBM har nått kritisk massa har den blivit ett måste i detta marknadssegment. BBM har till och med överträffat populariteten hos SMS på ungdomsmarknaden. Du måste ha en Blackberry för att komma in i BBM-meddelande nätverken.

Det är ett logiskt steg att lyfta upp spelappar till ett högprioriterat område. Det gör det möjligt för RIM att attrahera den nödvändiga kritiska massan i ungdomssegmentet i länder där Blackberry’s position är svag idag. Det kanske är syftet med Playbooks mindre formfaktor (lägre vikt, 7-tumsskärm istället för 10-tums hos konkurrenterna) att göra det lättare för tonåringar at bära med sig plattan. Även om spelplattformsstrategin är hållbar i sig kanske den bara är ett medel för att få ut den verkliga killer appen för Blackberry – BBM.

Pingat på Intressant.

Hypen kring HTML5 – dags för en verklighetskontroll

Den hype som skapats av visionen kring HTML5 har nästan nått kokpunkten under det senaste kvartalet. Med HTML5/CSS3 blir det möjligt att köra de flesta typer av applikationer direkt i webbläsaren och behovet av att installera appar som exekverar native programkod kommer att höra till en svunnen tid. HTML5-applikationer kan köras från din smartphones cache även om du är offline och de kan komma åt telefonens GPS, kompass, accelerometer, pekskärm och inbyggda ljud/videokontroll. Apputvecklare behöver inte längre utveckla separata versioner för iPhone, Android, WP, Blackberry, Samsung/Bada och WebOS. Bara skriv en gång och kör överallt.

Mycket av detta är sant och HTML5 är en imponerande teknologi. Men som vanligt under toppen av överdrivna förväntningar tenderar folk att glömma dess begränsningar. HTML5 är fortfarande en omogen teknologi. Ett slutligt utkast kommer att vara klart i mitten av 2011 men W3C uttalade nyligen att det formella standardbeslutet fördröjs till 2014. När människor faktiskt börjar använda HTML5 lär upplevelsen troligen att bli en besvikelse när utvecklarna konfronteras med teknologins begränsningar. (Denna syn stöds av kommentarer från flera branschkonferenser.) Äldre telefonmodeller kommer troligen inte att kunna köra alla webbappar i HTML5, vilket lite tar udden av visionen om en universell tillgänglighet, åtminstone under en övergångstid.

Native appar kommer alltid att erbjuda bättre prestanda, bättre användarupplevelse och bättre integration med hårdvaran. Exempelvis stödjer HTML5 inte förstärkt verklighet (augmented reality). HTML5 kommer med tiden att kunna minska detta prestandagap men om vi antar att native app-plattformar fortsätter att utvecklas flyttas även ribban uppåt. Ekosystemssägare (Apple, Google, etc.) kommer naturligtvis att arbeta på att göra utvecklingsmiljön så angenäm som möjligt att arbeta i. Till detta ska man lägga att cross-plattform verktyg kommer att minska problemen med att porta från en plattform till en annan.

Vad marknaden tenderar att glömma är att den grundläggande motsättningen mellan standardisering och flexibilitet fortfarande finns kvar. Genom att följa HTML5 specifikationen kommer telefontillverkare och webbutvecklare inte att kunna differentiera utanför de begränsningar som sätts av standarden. Det är oundvikligt att en global standard inte fullt ut kan anpassas till den heterogena basen av skärmstorlekar, olika terminaler, läsplattor, osv. När väl en kommittebaserad standard är låst, hamnar innovationer och nya produktegenskaper som introduceras efter att standarden är satt utanför och kan inte inkluderas innan nästa uppgradering av själva standarden. Appar har bättre möjligheter att utnyttja sådana variationer av terminalerna och ny funktionalitet.

Jag tror inte att leverantörerna kan motstå sirénsången av differentiering. Och när de faller för frestelsen kommer differentieringens onda tvilling – fragmentering – att dyka upp. Denna fragmentering kommer antingen att underminera HTML5 som en universell standard (vilket gör den mindre attraktiv på samma sätt som Java ME), eller uttrycka sig i form av ett ökat intresse för appar.

En annan fundamental motsättning är hur man ska kompromissa mellan råprestanda och bekvämligheten för utvecklarna. Att koda i ett högnivåspråk är lättare för mindre erfarna utvecklare och poolen av HTML/Javascriptutvecklare är mycket större än antalet erfarna C++ utvecklare. Det blir lättare och billigare att utveckla i HTML5 men då måste man offra prestanda. För mindre avancerande applikationer kan detta i och för sig vara en bra kompromiss. Effektiv lågnivåkodning medför också lägre batteribelastning, vilket är viktigt för smartphones.

I många fall är det bättre att ha en HTML5 webbapp än att inte ha någon app alls. Men om det är kritiskt med höga prestanda är native appar det uppenbara valet. Prestanda är inte bara viktigt i uppenbara fall som spel. Om användarna förväntar sig pekskärmar som inte fryser när man bläddrar och skrollar kanske det blir konkurrensfaktor för alla appar.

Som Forrester påpekade, hela antingen/eller scenariot med HTML5 vs. appar drivs av leverantörspolitik. Även om jag tror att en annan stark drivkraft är från den stora grupp webbutvecklare som uppfattar C++ programmering som för svårt. Dessa utvecklare kommer gladeligen att omfamna HTML5 som ett sätt att komma in på den mobila marknadsplatsen.

HTML5 trycks ut på marknaden av Google, Microsoft, Facebook och Apple. Fortsatt dominans för browsern är viktig för Googles annonsaffär. Microsoft och Apple vill slå ihjäl Flash. Facebook vill ha universell access. Men handling säger mer än ord; Google rekryterar apputvecklare och släpper allt fler av sina egna tjänster som appar. Till exempel: Google Voice, Google Places och nu även Google Translate. (Google Earth är det mest kända exemplet även om den har funnits i flera år.) Idag utvecklar stora spelare som snabbt vill nå marknaden med sina tjänster native appar när funktionaliteten kräver det, trots all pro-HTML5 retorik.

Pingat på intressant.

Nokia och Microsofts giftermål: Hur tänkte Elop egentligen?

En vecka efter Nokias presskonferens förra fredagen verkar branschen fortfarande väldigt splittrad om hur de ska se på denna allians. Efter att ha läst de flesta branschkommentarer kan jag ändå inte få alla implikationer på plats och dra någon tydlig slutsats. Pessimisterna ser detta som en katastrof som kommer att krossa Nokia och en jättelik seger för Microsoft/Windows Phone. En något mer optimistisk syn är att alliansen var det bästa Nokia kunde göra, givet deras svaga position och nedåtgående spiral.

Nokia sa att de avvisade en Android-allians för att undvika att hamna i en ren priskonkurrens och bli beroende av Google. Med Microsoft-alliansen uttalade Nokia att smartphonemarknaden nu kommer att bli en tävling mellan tre hästar, MS/Nokia, Apple och Android (samtidigt som de glömde att nämna RIM, Bada och HP/WebOS). Nokia har antagligen en poäng här. Om Nokia hade valt Android som sitt operativsystem skulle Androids dominans på marknaden bli oundvikligt, Google skulle träda fram som ett nytt ”ondskans imperium”, och smartphone-tillverkarna hamna i en blodig odifferentierad priskonkurrens med varandra. Kom ihåg att Android bara är Open Source för utvecklarna. För mobiltillverkarna är detta ett välvilligt tyranni under Google. Å andra sidan är Android (och RIM) färdiga för leverans idag om Nokia hade valt någon av dessa som partner. Windows Phone är inte färdigutvecklad och Nokia kommer att vänta till nästa uppgradering (kodnamn Mango), vilken är planerad till oktober, innan de släpper några nya modeller.

Vad jag finner helt obegripligt är hur Nokia kunde öppet och offentligt döda Symbian innan de har nya WP-baserade modeller att erbjuda marknaden. Försäljningen av de nu föråldrade Symbiantelefonerna lär tvärstanna under övergångstiden. Om Nokia varit slugare hade de gjort ett begränsat utspel nu om att satsa på WP-baserade smartphones i USA samtidigt som man står bakom Symbian, men med en lägre utvecklingsbudget. Omfattningen av hela alliansen med Microsoft hade kunde ha hemlighållits till i oktober då Nokia ”plötsligt” beslutar sig för att överge Symbian som plattform för smartphones och skriver på en omfattande allians med Microsoft.

Trots det finns det några strimmor av hopp för Nokia under denna övergångsperiod. En livlina är att en del Nokiakunder kommer att köpa en Symbiantelefon pga. kameran, gränssnittet, kartorna, eposten eller andra funktioner som är orelaterade till storleken på app-ekosystemet. En annan är att de mäktiga operatörerna har ett politiskt intresse av att MS/Nokia-alliansen lyckas. Om de kan hålla ett annat ekosystem vid liv minskas förhandlingsstyrkan för Apple och Google/Android. Genom att subventionera några få Symbian smartphones kan de hjälpa till att hålla Nokia flytande. (Detta är nog dock mest önsketänkande, från skvallret på MWC verkar det som att operatörerna är på väg att överge Symbian.) Ett tredje marknadsegment är de stora företagskunder som har integrerat sina IT-system byggt på Symbian. De är inlåsta och tvingade att fortsätta att köpa Symbian tills de har lyckats integrera på en anan plattform, troligen RIM eller Android.

Den kompakta kritiken mot Nokias strategi kommer att bli svår att övervinna. Det förvärras av känslomässiga reaktioner och ingrodd misstänksamhet mot Microsoft bland utvecklare och gamla Nokiaanställda. Om MS/Nokia inte kan locka utvecklarna att gå med, blir hela alliansen ett misslyckande.


Det är allmänt bekant att Symbian är en förskräcklig miljö för utvecklare men jag har nästan inte sett några kommentarer om utvecklarmiljön i Windows Phone. Microsoft förstår vikten av en attraktiv utvecklarmiljö. Miljöer för utvecklare som Visual Studio, .Net och C# visar att de de faktiskt kan få till det. Utvecklingsmiljön för WP kommer att bli XNA och Silverlight från Microsoft.

Den enda analysen av WP:s utvecklingsmiljö jag har hittat är i en enkätundersökning förra sommaren från Vision Mobile. I undersökningen rankade utvecklare WP som ganska svår att arbeta med. Genomsnittstiden för att bemästra systemet var 9 månader, vilker är markant längre än för Android (5 månader) eller iPhone (runt 7 månader). Det ansågs också svårt att skapa bra användargränsnitt med de tidiga versionerna av WP7 från mitten av 2010. Utvecklarna gav dock WP7:s emulator/debuggern och IDE höga betyg. Dessa gjorde det möjligt att koda och testa mjukvara ganska snabbt.

Om det stämmer att WP7 är ett helt nyskrivet OS, finns det en chans att Microsoft har lyckats dumpa det klumpiga arvet från Windows CE och Windows Mobile. Dessa föråldrade och överlastade plattformar var försök att köra Windowsprogram på mobilen, vilket resulterade i usel prestanda och batteritid. Om Microsoft har lärt sig läxan är det bra. Men jag är inte övertygad om att Microsoft förstår hur man skriver effektiv och resurssnål kod.

Som sagt var, jag tror att den nya strategin är dålig för Nokia. Nokia har dödat Symbian och det går inte att göra ogjort. Men vi kan ändå spekulera om Nokias alternativa strategier. Nokia hade faktiskt en hållbar migrationsstrategi för Symbian. Den byggde på att trycka ner Symbian i stacken och dölja den för vanliga utvecklare. Nokia ville föra fram utvecklingsmiljön Qt (uttalas ”cute”) som den miljö man döljer Symbian bakom. Plattformsoberoendet i Qt gör att man sen hade kunnat porta appar skrivna i Qt till MeeGo i ett senare skede. Med tanke på hur klumpigt Nokia nu har exekverat sin nya strategi hade det antagligen varit bättre att ha hållit fast vid den gamla strategins huvuddrag.

Om Nokia kan överleva 2011 och de klarar att introducera nya attraktiva modeller baserade på WP under 2012 har de fortfarande en chans att komma tillbaks. Men det är många om. Kommer ”WP-känslan” och grafiken att var tillräckligt attratkiv för utvecklare och konsumenter? Klarar Nokia av att hantera utvecklingsprojekt i allians med en annan organisation? Kan Nokia utnyttja sina interna styrkor eller kommer deras övertunga byråkrati att bromsa produktutvecklingen? Är Microsoft beredda att samarbeta i god tro eller har de samma dolda agenda som när de gick in i allianser under 90-talet med ont uppsåt? Kan Microsoft arbeta bort sina dåliga vanor?

Även om MS/Nokias första telefoner inte är riktigt konkurrenskraftiga när släpps, kommer operatörerna möjligen att kliva in och rädda Nokia genom att subventionera dessa. Deras agenda är att försvaga Apple och MS/Android.


På ytan verkar Nokias strategiska drag vara liktydigt med att skjuta sig själv i foten. Men Nokias top management och Elop är inga idioter. Det måste ha funnits någon rationalitet som gjort detta beslut logiskt. Åtminstone från deras eget perspektiv

Kanske kan svaret hittas i en längre artikel i Helsingin Sanomats affärsbilaga från oktober 2010. Artikeln är en förödande uppgörelse med hur Nokia förlorade sin inre kompass efter 2004 när en intern omorganisation förvandlade det snabbfotade produktfokuserade företaget till en matrisorganisation med tre divisioner; mobiltelefoner, mulitmedia och företagslösningar. Affärsområdena uppmuntrades att konkurrera internt för personal och resurser. Detta ledde till ändlös internpolitik, revirstrider och byråkrati. 300 direktörer som bråkade med varandra såg till att innovationstakten bromsades upp. Följden var att Nokia misslyckades med att innovera och utnyttja sitt starka interna kunnande. Ett antal korkade produkt- och designbeslut blev följden. Redan 2001 hade Nokia börjat utveckla Series 90, ett pekskärmsgränssnitt som skulle ha blivit basen för Nokias iPhone-utmanare idag. Men projektet lades ner 2005. I senare försök att efterlikna iPhone kopierade man det sämsta från iPhone. Till exempel, Nokiatelefoner där man inte kunde byta ut batteriet, modeller där man plockat bort micro-SD kortsläsare, toppmodeller utan MMS för att någon produktchef ansåg att det var en ”föråldrad teknik”. Företagsmodellerna i E-serien kunde inte använda den bästa bildteknologin för den blockerades av konsumentdivisionen. Samtidigt förvägrades N-serien MailForExchange och SIP av företagsdivisionen. Arbetet med Symbian, QT och MeeGo drog ut på tiden utan några synliga resultat. Och så vidare.

När en stor organisation väl blivit nedtyngd med byråkrati är det väldigt svårt att trassla sig ur problemet. Kanske drog Elop slutsatsen att en intern omorganisation skulle bli för riskfylld och tidskrävande. De team som arbetar med Symbian, QT och MeeGo hade inte levererat på åratal och Nokias företagsledning kunde inte veta om dess dåliga prestationer berodde på byråkratin – eller om de helt enkelt inte kunde klara uppgiften. Elop hade valet att satsa företagets framtid på de egna mjukvaruteamen, eller på Microsoft. Hans val av Microsoft är en signal som visar hans misstro mot Nokias egna kapabilteter inom mjukvaruutveckling idag. (Kanske hade en nytillträdd vd med en stark egen bakgrund från mjukvarututvekling kommit till en annan slutsats. Men vi kommer aldrig att få veta svaret på den frågan.)

Jag hoppas att Elops nästa projekt blir att vända upp och ner på den interna organisationen för att släppa loss Nokias excellenta ingenjörskunnande och vad som finns kvar av det snabbfotade aggressiva företag som fanns under 90-talet.

(Länkar finns i den engelska versionen.)

Pingat på Intressant.

Slutfinal på Startup

I går kväll hade träningsprogrammet Startup för entreprenörer vid STING/KTH Innovation kursavslutning med att de tretton antagna teamen presenterade sina affärsplaner. Att gå Startupprogrammet är ett första steg på vägen mot att starta företag och du kan anmäla dig redan innan ett bolag är formellt bildat. Det är ett sätt att pröva bärkraften i sin idé utan att behöva ta det stora avgörande steget.

Jag tyckte att den genomsnittliga nivån på affärsplanerna var rätt hög. En del var byggda kring potentiellt banbrytande teknologier som kom direkt från forskningslabben. En jury av investerare från Industrifonden och Almi Invest utsåg Johan Strömqvist och Evangelos Sisamakis, med bakgrund från forskningsgruppen i Experimentell Biomolekylär Fysik vid KTH till vinnare av prispengarna, en check på 10.000 kronor. Gratulerar! De har utvecklat en metod för att screena molekyler som är läkemedelskandidater och prediktera vilka som kommer att bli framgångsrika redan innan de kliniska prövningarna börjar.

Programmet började i oktober. Vi fick utmärkt feedback från deltagarna, en ekonomistudent skrev att han lärde sig mer om att driva företag på våra tio workshops än under tre års universitetsstudier. Tackar.

Nästa omgång av Startup börjar i april och den omgången kommer att hållas på engelska. Det går bra att ansöka här.

Tomi Ahonen: ”vi lever i mobilens guldålder”

Mobilgurun och den f.d. Nokiadirektören Tomi Ahonen har släppt sin nya ebok ”The Insider’s Guide to Mobile” för gratis nedladdning. Boken är en lysande översikt av mobilindustrin och affärsmöjligheterna på den mobila marknaden. Dess stil av teknikevangelism kan vara lite irriterande men författaren lägger fram övertygande argument som stöd för sina ståndpunkter. Till exempel, det finns redan 3,7 miljarder unika mobila användare, vilket är nästan dubbelt så många som antalet internetanvändare (1,8 miljarder). Med stark tillväxt och en totalmarknad på 1,1 biljon dollar, är mobilindustrin en av de mest attraktiva industrierna i världen. Ahonen har dessutom identifierat 13 andra branscher med en omsättning på 5 biljoner dollar som är på väg att bli fullständigt omstörtade av mobilen i en jättelik konvergens det kommande decenniet. Här är ett citat som ger en bra sammanfattning av boken:

”Det här är mobilens guldålder. Det är den bästa ekonomiska möjligheten i vår livstid”

Ahonen ger en viktig motvikt i debatten till de nätcentriska evangelister från USA:s västkust som inte förstår telekom och avfärdar hela industrin som en dinosaurie. Exempelvis är enbart intäkterna från SMS med 100 miljarder dollar nästan lika mycket som de kombinerade intäkterna från hela musikindustrin (20 miljarder dollar), Hollywoodfilmer (25 miljarder dollar), videospelskonsoler (40 miljarder dollar) och allt betalt innehåll på nätet (27 miljarder dollar) tillsammans. MMS (som kallats för ett misslyckande) har redan växt till 41 miljarder dollar och är därmed större än hela musikindustrin.

Medan de flesta webcentrerade aktörer kämpar för att öka sina intäkter där magra annonsintäkter är den huvudsakliga intäktskällan lyckas mobila tjänsteleverantörer ta betalt av sina användare och har sällan samma problem. Ett exempel är Real Madrids fanclub. De tar 12 Euro/månad för sin mobiltjänst och har 100 000 betalande användare. Ett annat exempel är de tre stora sociala nätverken i Japan (Mixi, Mobage Town och Gree). Deras intäkter ligger på mellan 250 och 350 miljoner dollar var. Även om dessa japanska tjänster är tillgängliga via webben, använder 76 procent av användarna enbart mobilen för att nå dessa. Annonsering är bara en liten del av intäkterna. Virtuella varor och virtuella valutor är mycket viktigare.

Ahonens centrala budskap är att det ”mobila internet” inte är samma sak som den PC-baserade webben sedd genom telefonen. Mobila tjänster är något annat. De kan utnyttja de unika egenskaper hos mobilen som inte kan replikeras på den PC-baserade webben. I mobilen finns redan identifiering, meddelandetjänster och ett betalningssystem inbyggt från början. Mobilen kan användas med en hand, vilket är omöjligt med laptop med 3G. Ett annat exempel är att dela bilder med MMS, vilket är mycket enklare än att koppla din kamera till en PC och ladda upp bilderna. Det finns flera mobila tjänster som är opraktiska eller nästan omöjliga att replikera på det PC-baserade internet. Till exempel, om du skannar en streckkod i en affär med din mobilkamera och får en lista på alternativa leverantörer för den produkt du är intresserad av.

Även om avancerade sexiga appar på din smartphone är imponerande, pekar Ahonen på att bara 13 procent av den mobila populationen har en smartphone. De stora talen och den väldiga potentialen finns i ”tråkiga” tjänster som SMS och MMS. Den genomsnittliga SMS-användaren textar 100 meddelanden/månad. Rösttrafiken faller på nu grund av kannibalisering från SMS och 13 procent av mobilanvändarna har slutat att ringa ut med sina mobiler helt och hållet. MMS används redan av 1,7 miljarder människor. Hans råd är att om ditt företag är i en bransch där man måste nå massmarknaden (banker, detaljhandel, flygbolag osv.) bör det första steget vara att utveckla SMS-baserade tjänster. Efter det ska man ge sig på MMS, Wap, xHTML (”webbläsare för mobilen), nedladdningsbar Flash/Java/Brew och appar – i den ordningen.

Ett annat område där Ahonens argument går mot branschens konsensus är i hans misstro mot positioneringsbaserade tjänster. Hans poäng är att de flesta användare sällan är vilse – och om de är utomlands gör de extrema roamingavgifterna att man inte vill använda dessa tjänster. Användare är också väldigt ovilliga att låta andra spåra deras position. För några år sedan lanserade Disney i USA en ”familjevänlig” MVNO där föräldrarna kunde följa sina barns position med en spårningstjänst. Disneytelefonen blev omedelbart peststämplad bland barn och ungdomar och de råkade alltid ”glömma” telefonen hemma, och därmed lura föräldrarna att de var hemma och gjorde läxorna. Disney la ner tjänsten 2007.

Jag gillar Ahonens fräscha perspektiv på branschen, i synnerhet när han lyfter fram och lovordar tjänster som nätevangelisterna i Silicon Valley anser vara töntiga. Boken är lättläst och nästan underhållande, jag rekommenderar den varmt.

Tomi Ahonens blogg: Communites Dominate Brands.

Pingat på Intressant.

Blue Ocean Strategy – lika substanslös som 2005

Nyligen läste jag om boken ”Blue Ocean Strategy – skapa nya marknader utan konkurrens” från 2005. Jag var skeptisk då och en omläsning bara förstärker mitt första intryck. Boken är mest en sammanställning av existerande modeller och teorier blandat med lite sunt förnuft. Jag vill dock ge författarna en eloge för all hype de lyckats skapa kring bokens titel. Vem vill inte segla in i en ny stor oöppnad marknad utan konkurrenter – en blå ocean?

Problemet är att sättet att nå den blåa oceanen är generiskt. Det bygger inte på någon ny modell eller teori med stöd i empirisk forskning liknande Omstörtande Innovationer (Christensen), Crossing The Chasm (Moore) eller Konkurrenstrategi (Porter). Bokens centrala budskap är långt ifrån banbrytande. Hitta en ny marknad. Förstå kundernas verkliga behov. Skapa nya branschdefinitioner. Ganska enkelt.

I och för sig är deras råd ändå vettiga. Exempelvis, titta på vad de kallar värdeinnovationer, vilket är ett annat sätt att säga att din innovation måste vara relevant och värdefull för kunderna. Det ska inte vara teknologisk briljans som självändamål.

Boken presenterar också en strukturerad modell för hur man ska definiera om sin nuvarande affär. Det första steget är att identifiera de relevanta prestandafaktorer som definierar konkurrenssituationen. Med dessa faktorer ritar man upp en strategibild, i vilken ditt erbjudande (”värdekurva”) plottas in tillsammans med dina konkurrenters. Steget därefter är att leta efter sätt att ändra erbjudandet till kunderna genom att tillämpa vad de kallar de fyra åtgärderna.

För varje faktor i värdekurvan ska man sen fundera på om det går att: 1) eliminera en faktor som tas för given i branschen, 2) reducera en prestandafaktor långt under den givna branschstandarden, 3) höja en faktor en bra bit över vad branschen tar för givet, eller 4) skapa en ny faktor som aldrig har erbjudits tidigare. Sammanfattningar av resten av boken finns på Slideshare här, här, här och här.

Ett exempel från boken är det sätt som NetJets definierade om marknaden för affärsjet. Innan NetJets hade affärsresenärer bara valet mellan att äga ett eget affärsflygplan eller köpa business- eller förstaklassbiljetter. När JetNets introducerade delägande i flygplan kunde kundföretagen reservera ett affärsjet från NetJets pool med mycket kort varsel på samma sätt som från en bilpool. NetJets kunde erbjuda bekvämligheten av att äga ett eget flygplan till nästan samma kostnad som vanliga fullpris flygbiljetter. Figuren nedan illustrerar strategibilden för NetJets jämfört med vanliga flygbolag och att äga ett eget affärsjetplan.

Som vanligt i den populära managementlitteraturen, har författarna samlat framgångsrika case och använder sen dessa som exempel på Blue Ocean Strategy. Det vill säga, efter att en ny strategi bevisat sig vara framgångsrik, klämmer författarna in den i sin modell och hävdar att det var en Blue Ocean Strategy. Detta gränsar ibland till löjliga, till exempel när de använder exemplet med hur den nya polischefen Bill Bratton lyckades vända New York-polisen 1994 som ett exempel på en Blue Ocean Strategy. Fallstudien av hur NYPD lyckades att radikalt förbättra sina resultat med en oförändrad budget är inspirerande men lärdomarna handlar om ledarskap och att övervinna internt motstånd. Inte om Blue Ocean Strategy. Jag störs av att författarna expanderar termen till att innefatta alla framgångssagor som en Blue Ocean Strategy. Det är slappt tänkande.

Pingat på Intressant.

Internet Discovery Day i gamla Skandias HK på Sveavägen

Dags att blåsa liv i bloggen igen. Grädde Invest bjöd igår in till event och mingel dagarna innan fastighetsägaren Diligentia börjar blåsa ut allt invändigt för att bygga framtidens kontor i lokalerna. Upplägget var väldigt ”garage”. Entreprenörer som ville visa upp sig fick låna tuschpennor och en poster att rita på och tejpa upp på väggen och samtidigt pågick det korta presentationer om nätet och entreprenörskap. Tack Johan Jörgensen på Grädde för ett kul arrangemang med bra mingel på kvällen efteråt.

Facebook är ett Microsoft déjà vu?

Det finns allt fler paralleller mellan Microsofts strategi under 90-talet och Facebooks idag. Microsoft nådde inte toppen av sin industri genom att vara snäll. Närhelst de kunde, expanderade de aggressivt, tog vara på möjligheter och eliminerade potentiella konkurrenter. I synnerhet pressade Microsoft ut sina lösningar, applikationer och API:n på marknaden. När nätverkseffekterna började spela till deras fördel under tornadofasen, ignorerade de normala marknadsregler om att vara lyhörda för kundernas behov och prefersenser. Det enda som spelade någon roll var vad som var bra för Microsoft.

Detta skapade en situtation där de flesta avancerade användare,  IT-debattörer och personer inom själva IT-industrin avskydde Microsoft, deras undermåliga teknologi och enkla lösningar för massmarknaden. Men den breda massmarknaden ignorerade varningarna från IT-eliten och accepterade glatt Microsofts slutna lösningar vilka de blev skedmatade med av distributionskanalerna.

Nu upprepar sig historien med Facebook i samma roll som Microsoft. De massiva intrången i den personliga integriteten av Facebook är lika upprörande som Microsofts trick på 90-talet. Bloggare och medborgarättsaktivister är starkt kritiska. Det finns tecken på ett bakslag mot Facebook. Många användare känner sig obehagliga och upprörda över Facebooks förändringar och invasionen av deras privata sfär. När de nu börjar förstå i vilken utsträckning som deras personliga integritet blir kränkt, väljer användare att göra sina Facebook-konton mer och mer opersonliga. En del använder till och med alias för istället för sitt riktiga namn i ett försök att skydda sig.

Det finns inget värde för användarna med att ge upp sitt privatliv. Användarna har inte bett om att bli transparenta. Om de vill att deras information skulle bli publik kan de ändra sina privacy-inställningar. De flesta väljer att inte göra detta.

Men det är ovärderligt för Facebook att med övertalning och falskspel få användarna att acceptera att deras personliga data är en råvara som ägs av Facebook. Formuleringarna i Facebooks inställningar är förledande och förvirrande. Retoriken och de komplicerade inställningarna är alla en del av Facebooks mål: att få dig att ge upp så mycket som möjligt av dina privata data – ibland utan att ens informera dig. 

Men precis som i fallet med Microsoft under 90-talet, kommer de flesta användare att fortsätta att använda Facebook i alla fall. De flesta användare verkar inte bry sig eller förstår inte när Facebook gör smygförändringar av inställningarna eller exponerar användarnas data för externa partners.

Användarna må ogilla Facebooks översitteri men det är nog den smartaste strategin för företaget. Användardata är Facebooks guldgruva och dessa kommer antagligen att ge annonsörer på externa webplatser ännu bättre kunddata än vad Google kan erbjuda.

Den klassiska kontroversen om Microsoft kommer troligen att helt överskuggas av framtida Facebook-kontroverser. Facebook är på väg att svälja det öppna internet. Deras intention verka vara att samla användardata och den sociala grafen för den rikaste miljarden människor på jorden och att eliminera deras privacy. De är på väg att nå sitt mål och med tanke på hur många användare som är Facebook-beroende, verkar Zuckerberg vara ostoppbar.

Slutet på resan för Palm smartphones

Företaget som 1996 lyckades ta fram den första framgångsrika PDA:n, Palm Pilot, förlorar nu stort i kampen om smartphone-marknaden.

Palm saknade resurser för att snabbt matcha iPhone, RIM och Android. Palms egen smartphone, kallad Pre, var sen till marknaden när den lanserades i juni förra året. Branschtjattret före lanseringen såg Pre som Palms sista chans att överleva.

Nu har vi facit. Försäljningen av Pre har blivit en besvikelse. Under 3Q 2009 sålde de bara 408 tusen telefoner till kunder, ett fall på 29% från kvartal två. Palms globala marknadsandel tredje kvartalet låg på en procent och Palm har bara en märkbar närvaro i Nordamerika där de de har fem procents marknadsandel. Deras app store har bara 525 applikationer.

Marknaden för smartphones har redan för många inkompatibla mjukvaruplattformar: iPhone, Blackberry, Symbian, Windows Mobile, BREW, Bada och LiMo. De svagaste spelarna kan inte bygga ett ekosystem av utvecklare och jag tror att nätverkseffekterna kommer att bli skoningslösa när marknaden väl bestämt sig för att en plattform är en förlorare. WebOS från Palm är ett OS för mycket.

Palm kanske har en liten chans om de överger WebOS till förmån för Android, men det innebär ännu mer förlorad tid. Kanske vill en stark industriell köpare ta över Palm. Mot detta talar att de flesta spelare redan har placerat sina insatser på Android eller någon av de andra plattformarna.

Palm Computing definierade PDA-marknaden på 90-talet och 1998 hade de en marknadsandel på 59%. 2005 lanserade de en väl fungerande PDA-telefon (Treo 650). Tyvärr var mobil data för dyr vid den tiden och roamingen fungerade dåligt. Det fanns inga app stores. 2005 var avancerade smartphones en dyr nischprodukt med låg attraktionskraft på den breda marknaden. Det är en sorglig historia att detta företag nu verkar vara på väg mot sin grav. Men om det finns vinnare på marknaden måste det också finnas förlorare.

Pingat på Intressant.

Databasen reparerad

Problemet i WPML som orsakade att äldre kommentarer i den svenska versionen av bloggen blev osynliga är nu åtgärdat genom att jag manuellt har uppdaterat posterna.

Dålig kundservice – bästa sättet att förstöra ditt varumärke

Svenska bredbands- och mobiloperatörer drar på sig allt fler klagomål på dålig kundservice. Klagomålen till Konsumentombudsmannen nästan fördubblades 2009 och företag som ComHem, Telia och Tele2 ligger på topp tio listan. Läckt information till Dagens Nyheter från en källa som arbetar på kundtjänsten hos mobiloperatören Tre avslöjar rent kontraproduktiva metoder för att driva Call Center för sin kundsupport.

Personalen vid Tre’s kundtjänst har ett krav att klara av 9,5 kundsamtal per timme och varje kundsamtal ska vara högst fyra minuter. 80 procent av alla ärenden ska klaras av vid den första kontakten och man ska helst inte ringa tillbaks till kunderna. De som inte uppfyller dessa kvantitativa mål förlorar de tio procent av lönen som är rörlig. Personalen får inte koppla en missnöjd kund vidare till en chef och de får inte heller kreditera kunderna mer än 600 kronor.

För att klara av detta system har personalen utvecklat taktiker för att kringgå regelverket. Till exempel: de säger till kunderna att de ska ringa tillbaks men struntar i det. Om kundens dataförbindelse inte fungerar får de rådet att stänga av uppkopplingen i 30 minuter och försöka igen. På detta sätt blir supportsamtalet så kort som möjligt och de kan lämpa av problemet på någon annan. Istället för att manuellt skriva in uppgifter om ärendet i systemet klickar de bara i rutan för ett fakturaärende, vilket innebär att kunden måste förklara allt igen nästa gång han eller hon ringer upp. De säger till kunden att denne redan har blivit krediterad ett större belopp än 600 kronor när de i själva verket bara skickat ärendet vidare till en chef för godkännande.

En följd av allt detta är ett rekordhögt antal ärenden (15,469) som registrerats hos de kommunala konsumentvägledarna. En skräckhistoria från DN-artikeln handlar om en kund vars IP-telefonitjänst slutade fungera pga. av att kunden aldrig fick information om att applikationen måste installeras om när tjänsteleverantören blev uppköpt av ett större företag. Hon ville inte förlora sitt telefonnummer utan fortsatte att betala månadsavgiften. Efter att ha klagat i fem månader krävde hon att bli kompenserad för extrakostnaderna från dyrare mobilräkningar och krävde att få tala med en ansvarig chef, vilket avvisades.

Till slut lyckades hon hitta telefonnumret till företagets vd och ringde upp denne med sitt klagomål. Företaget erbjöd sig att avsluta abonnemanget innan bindningstiden gått ut och ge henne 500 kronor i kompensation men Allmänna Reklamationsnämnden krävde att hon också skulle få tillbaks månadsavgifterna under den period som hennes abonnemang inte fungerade.

Tyvärr har jag upplevt liknande problem. För två år sedan började mitt bredband att koppla ner mellan 10 och 50 gånger/dag. Jag ringde deras kundtjänst åtminstone tjugo gånger under en period av nio veckor och satt i timmar med deras supportpersonal.

Efter ungefär fem samtal fick jag en första ledtråd till att lösa problemet när jag blev kopplad till en av deras mer erfarna tekniker som sa att mitt gamla ADSL-modem från 2002 inte kunde hantera de nya snabbare nedladdningshastigheterna. Jag köpte ett nytt ADSL-modem men problemet fanns kvar. Jag ringde modemleverantörens produktsupport några gånger men det hjälpte inte och jag lämnade tillbaks modemet. Jag köpte ett annat modem vilket inte heller fungerade och lämnade tillbaks även detta. Efter allt detta skickade min bredbandsleverantör till slut ut en tekniker för att göra ett hembesök. Av en ren slump löste han problemet genom att påpeka att inte alla modeller av ADSL-modem är godkända och uppsatta på operatörens lista över rekommenderade modem. De två produkter jag provat (från välkända leverantörer köpta på Elgiganten och Onoff) fanns inte med på listan. Han lånade mig ett godkänt ADSL-modem för att testa och det fungerade perfekt.

Tänk på all tid, besvär och frustration som kunde ha undvikits om de bara hade 1) informerat de kunder som hade gamla modem om att de inte kommer att fungera efter en uppgradering av bandbredden, 2) förklarat tydligt att det fanns en risk med att köpa den billigaste produkten från första bästa elektronikkedja.

Vid ett annat tillfälle upptäckte jag en anomali (en bugg?) i min Nokia N95. Jag ringde Nokias kundsupport, de sa att de skulle ringa tillbaks men det gjorde de aldrig. Jag har också negativa erfarenheter av IKEAs kundsupport. Jag är förvånad att den mediokra kvaliteten hos IKEAs möbler inte har fått mer uppmärksamhet.


Jämfört med Sverige är konsumenter i USA mycket mer krävande och mindre underdåniga. Den avfärdande och paternalistiska attityd som många svenska företag visar skulle inte fungera en sekund i USA. Rätten att få sitt kundsamtal överfört till en ansvarig chef tas för givet av amerikanska kunder. Jag ser det som vansinnigt kontraproduktivt att förvägra arga kunder rätten att tala med en manager.

En chef med bra social kompetens kan desarmera en arg kund och hindra konflikten från att trappas upp. Ibland kan det räcka om kunden får klaga och skälla på den dåliga behandling denne fått av supportpersonalen. Direkt feedback från kunderna till en arbetsledande chef är också ett effektivt sätt att övervaka kvaliteten på kundsupporten.

Jag förstår att operatörer vill begränsa kostnaderna för sin kundsupport. Jag förstår också att personalen ska uppmuntras till att hålla supportsamtalen korta. Men det är uppenbart att många operatörer och produktleverantörer skjuter sig själva i foten genom kostnadsnedskärningar som bara retar upp missnöjda kunder ännu mer.

Samtalet till kundtjänsten kan vara den enda direktkontakten kunden någonsin har med operatören. Beroende på om upplevelsen var positiv eller negativ kommer den kunden att få starka åsikter om företaget – och troligen sprida dessa i sitt sociala nätverk.

Samtidigt som chefen för kundtjänst lyckas kapa kostnader och hålla budget är marknadschefen tvingad att begära en större budget för att möta en negativ uppfattning om varumärket. Någon som ser ett samband?

Pingat på Intressant.